“Jag har kört över 40 Vasalopp” , förklarade herren som stod vid spåret och tillade: “Jag ville nå 50, men jag fick problem med ryggen.”
Jag hade precis vänt vid Mångsbodarna på väg tillbaka till Versjön där bilen stod parkerad. Jag stod och vallade på Blå Swix Extra och han undrade försynt om det skulle funka på isiga spår. Jag förklarade att det inte vara isiga spår från Versjön, bara underbart platta spår över folktomma myrar.
“Var är du ifrån då?” , frågade han, så jag svarade Dala-Järna, men jag är i Lima nu.”
“Gunde och Sixten” , svarade han, jag lade till: “Det finns många fler. Jag vet att Lassar-Stig, som var vän till familjen på min mors sida, gjorde över 50 lopp och en massa andra fantastiska rekord.”
Lassar-Stig dök alltid upp på mina föreläsningar, alltid glad, alltid frisk och alltid full av berättelser från resor världen över, där han genomfört fantastiska prestationer. En riktig god människa på alla nivåer.
En gång i tiden blev jag erbjuden en gratis start av den tidens Vasaloppsgeneral, Rolf Hammar. Tacksam och lite stöddigt svarade jag att jag kör när jag är sjuttio år gammal. Nu är det inte så långt dit. En 9-10 år till är det ju, men jag kan tänka mig att köra sträckan lite tidigare, kanske redan i år som en sorts träning inför Grönlandsisen.
Jag kom fram till det när jag kört och njutit av sträckan från Versjön (tack Erik Simonsson i Lima för förslagit, perfekt som allt annat du föreslår!) till Mångsbodarna. Faktiskt tänkte jag köra hela vägen till Mora där och då. Jag hade pannlampa och mat i packningen och kreditkort på telefonen att bo på hotell. Och skida tillbaka nästa dag. Men så fort jag lämnade Mångsbodarna i extremt dåligt preparerade isiga backar och spår, var jag livrädd att åka omkull och tillföra mer smärta i svanskotan. Jag kan inte sitta nu efter tillbudet i Kläppen redan andra dagen. Jag är livrädd att åka omkull. Så jag svängde tillbaka och stötte på herren från Evertsberg som gjort över 40 lopp, både i plusgrader och ned till -30.
“Vad tror du om att åka Öppet Spår?” frågade jag honom.
Han tyckte det var en bra idé, han hade aldrig gjort det, men man fick åka efter eget huvud. Hoppas det blir ned mot 30, jag trivs bäst då, sade jag och han tog det med Evertsbergsbons stillhet. Och gav följande svar som berättade vad han tyckte:
“En av funktionärerna här kommer från dina trakter, någonstans mellan Järna och Vansbro och han har ett rejält munväder.”
“Säkert från Vansbro”, svarade jag skämtsamt.
“Ja, lycka till då”, avslutade han och nämnde att han väntade på pistmaskinerna i Mångsbodarna. Helt klart var Vasaloppet en stor del av hans liv fortfarande. Vilken legend!
Dala-Järna och Lima, ja, som del av ens bakgrund ställer krav! Förutom Lassar-Stig, legenden, läs här om honom https://www.aftonbladet.se/…/stalfarbroderna-som-vagrar… Hans arv inte att förglömma! Jag läste på nätet efter avslutad färd, sammanlagt 45 km, en halv Vasa, att det första att köra 20 Vasalopp i rad kom från Dala-Järna. Jont Algot Eriksson. Stort. Min barndomskompis Sven-Erik Danielsson vann Vasan två gånger och en an annan barndomskompis, Kristian Willman hamnade ju högt i listan, 12-13 plats. Nästan lika högt kom Illbäcks-Jonas Andersson, Vasalopps speaker och på samma nivå som Lassar-Stig gällande en riktig fin människa. Och maximal Järnabo!
En sak jag fått med mig från uppväxten i Dala-Järna är skidåkningen. Älskar det! Massor med mil framför mig på olika sätt och vis framöver! Som Fritjof Nansen påpekade i en av de bästa äventyr- och Expeditions böcker som skrivits, the First crossing of Greenland:
Skidåkning måste vara det bästa träningssättet av alla. Det kombinerar styrka, vighet, kondition och aktiverar i stort sett hela kroppen.