Noll grader. Det känns som snö är på gång. Vi har slagit läger bredvid en bäck. Utsikt över Dalarnas två högsta toppar. Imorgon skall vi knalla upp för Storvätteshågna. En skvätt över 1200 m.ö.h. Jag har nog varit upp där ett tjog gånger. Men det har inte tjejerna. Däremot har de knallat upp för Kebnekaises sydtopp när den var högst inlandet.
Bäcken var för stor, så jag får scouta den när tjejerna sover. Men det blir nog en blöt passage.
Underbart, underbart att vara ute på fjället med tjejerna igen. Det knattrar på högre och högre på tältduken. Tjejerna är starka och snabba. De har väl en 5-6 kg i sina ryggsäckar. Jag har ju lite mer då. Det känns. Men grejerna nu för tiden när så sköna.
Frihet är ordet. Och det är oerhört bra för hemenskapen att ge sig iväg på vandring. Även om tjejerna gnabbas lite när de är uttråkade.
Klockan är sju och det finns inte så mycket annat att göra än att sova. Och lyssna på den fallande snön. Om det är snö.
