Skåne blir bara vackrare för varje kilometer österut jag kommer!
Jag började halvmaran vid Dalköpinge ängar, strax öster om Trelleborg. Hamnade direkt på sandstranden. Det låg en dimma över Öresund. Skarvarna stod i motljus på stenar i havet. Svanar och gäss simmade stillsamt omkring. Det var vått i gräset när sandstranden blev bara alger och jag i stället hamnade på en stig. En slingrande fin led som i skulle ta mig nästan till Sveriges sydligaste punkt. Det var så lummigt och grönt längs stigen att ibland gick tankarna till en av de vackraste vandringar jag gjort. The Otter Trail längs den sydafrikanska kusten. Den gjorde jag under den afrikanska cykelturen 1988-90. Tillsammans med en av mina bästa vänner, Steve Jewell. Skrattets mästare!
Under dessa två av mina vackraste timmar i Skåne, tänkte jag mest på vänner. Är det någonting alla dessa resor har gett mig, så är det många riktigt bra vänner. Resorna har också gett mig en riktigt ny bra vän den sista tiden. Hen har fått mig att skratta och skämta igen. I denna allvarliga tid! Från Karlskrona i Blekinge. En riktig höjdarmänniska. Från Karlskrona kommer också en av de största personligheter jag någonsin mött. Folke U Persson. Han var min fadder i Travellers Club och fanns alltid när livet var tufft. Han har nu gått vidare till högre höjder. Här ser ni honom på bild när han och jag fick Mannerheim medaljen tillsammans i Helsingfors 2006.
Ett par kilometer innan Smygehuks fyr, så tvingades jag upp på Skåneleden för cykel. Trafik. Mycket. Här märks inte coronan. Nästan alla utan undantag som jag möter längs denna sträcka är äldre som är ute och går. ofta med sina hundar. De hälsar alltid. Samma människor klipper gräs och reparerar all de storslagna villor som kantar hela vägen. De bor nästa rakt på sandstranden. Hela sträckan från Malmö har varit rikedom. Tänk att det finns så många som har de så bra. Och att det ändå finns så många som har ingenting. Jag bor nästan granne till Stadsmissionen i Malmö. Varje gång jag tar bilen för att köra tjejerna till skolan, så ser jag den andra sidan av Skåne. Det gör ont att se.
I Smygehuk luktar det rökt fisk. Jag ser danska och tyska bilar på besöksparkeringen. De får åka in, men vi får inte åka ut. Visst längtar jag ut igen. SÅ är det bara. Och kommer alltid att förbli så. Men nu är Skåne en riktig höjdare! På alla nivåer.
Ja, jag får frågor om dessa löpturer. Ja, de är helt klart en del i mina förberedelser för nästa expedition. Jag måste göra dem och höja längderna successivt. Annars kommer jag aldrig att klara det som väntar. Nu försöker jag lägga en halvmara som lägsta nivå. Men visst känns det i kroppen. Jag känner av ljumskar och knän just nu. Men ägnar tid åt att behandla, så det går. Jag är en rollare kan man säga. Så bilder. Det hjälper!
Och ringen då? Jo, det gör ju prognoser. Det stämmer oftast bra in. Denna morgon var beskedet att jag vilat nog och var redo för en utmaning fysiskt. Sömnen är si så där enligt ringen, se bild, men tupplurar tas ej med. Och jag tar ju alltid en tupplur mitt på dagen.
Vill ni följa det “vetenskapliga”, här ser ni mina löpturer https://www.strava.com/athletes/explorermikaelstrandberg Alla personbästan som ni ser, är helt fel. Ibland freakar GPS:en ur och det blir det så här. Men sträckor och platser stämmer.
The Otter Trail https://www.hikingsouthafrica.co.za/the-otter-trail/
Om Ouraringen kan ni läsa mer här https://ouraring.com/
