(Swedish version first followed by the English one)

Vi har varit här nu 6 veckor nu, tjejerna och jag, på detta vårdhem för grönländare. Helt klart är att vi har helt tröttnat ur och att nu veta att vi får vara här minst en månad till, det är ju ingen höjdare. Men det är som det är. Likväl så är vi fortfarande i en grönländsk miljö som ger perspektiv på hur det är att vara grönländare.

Grönland har ju självstyre från Danmark, men är fortfarande beroende av ett årligt bidrag från danskarna som motsvarar nästan drygt en tredje del av BNP:n. Utrikes- och försvarsfrågor är fortfarande i händerna på danskarna. Jag kan tänka mig att en ganska stor del av det här årliga danska tillskottet går till hälsofrågor, ja, runt 20-25% *. Viktigt här är att förstå att det bara finns drygt 56 000 invånare på denna världens största ö och det knappt finns vägar och isoleringen är världens främsta. Så transporter och hjälp i isolerade bygder, dvs. alla samhällen, är ju extrem, som i fallet för oss. Exempelvis finns bara en ögonläkare på hela ön, i Nuuk, men denne måste i vilket fall som helst skicka folk till den danska huvudstaden för experthjälp. Som i vårt fall.

Så här är vi på ett hem för grönländare i den danska huvudstadens utkanter. Många har cancer och eftersom jag är skallig tror fortfarande många att även jag lider av detta elände. Maten är övervägande grönländsk, samtalen grönländska och alla instruktioner samt på danska. Personalen är underbar liksom alla ”gäster”, men efter att ha besökt den danska motsvarigheten på Rigshospitalet och sett deras rum och mat, ja, då känns det verkligen som om vi är den fattige kusinen från landsbygden. Faktiskt är ”gästerna” kritiska mot maten, vilket jag förstår. Jag är ju så mycket vegan det går, men tjejerna är det inte så mycket av det, så jag köper och lagar mest mat själv åt dem. Kosten är fet, full av socker och med militärkänsla.

Men det är som det är, folk får i alla fall hjälp. Jag skall ta en sväng till samma konvalescenthem för folk från Färöarna som också ingår i det danska rikssällskapet.

Jo, jag är glad att vi hamnade här i stället för den danska varianten, allt är lugnare, mer sansat och folk är varmare, så är det.

*https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.3402/ijch.v69i5.17691

English version:

We have been here six weeks now, me and the daughters, in this hospice for Greenlanders located at the edge of the Danish capital. There´s no doubt we have had enough and to knw thawe will have to stay here for at least another month, devastating news…but, that´s the way it is. But, we are still living in a Greenlandic athmosphere which gives perspective what it is like being Greenlander.

Greenland have self-rule, but are still dependent on their former colonial masters and receive a yearly block grant, which pretty much makes up almost a third of their yearly GNP. Foreign affairs and defence is still in the hands of the Danes. And I bet a reasonable part of this goes to spending on the health system, well, I see about 20-25%. * BUT, this is imprtant to understand, there´s only around 56 000 inhabitants on this the biggest island on earth, there´s hardly any infrastructure and the isolations is huge. So transposrts and availability of help in most isolated communities (almost all) is just extreme. Like in our town. For example, there´s only on eye doctor on the whole island, in Nuuk, and he still needs to send peope to Copenhagen for specialist help. As in the case for us.

So here we are in an hospice for Greenlanders! Many has dreaded diseases as cancer and many still believe I am the patient due to the baldness. The food is overwhelmingly the same as we eat or see in greenland, the language is Greenlandic as most instructions, but also in Danish. The people who work here are wonderful as the ”guests”, but after having visited the Danish version at Rigshospitalet and seen their rooms and food, I realize we are the poor cousin from the countryside. The ”guests” are not too happy with the food here, which I understand, due to costs it is generally fat, full of sugar and would do good in a military outing, but I still try to do the vegan way, but I have to cook or do new food for the girls.

But, it is the way it is, at least people get help. I am going to walk over to the Faroeisland version of it and see how it compares. They´re both part of he Danish realm.

However, I have to say I prefer staying in the Greenlandic version because people are warmer, friendlier and way more relaxed. That it is!

*https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.3402/ijch.v69i5.17691