Tanken har från början varit att tjejerna och jag skall träna att jobba tillsammans. Så igår i Hundestedt och Fredriksvaerk så tog det sin början! Med oss var min gode vän Lars, duktig på det mesta. Det är bara att konstatera, det är inte enkelt. Men heller inte omöjligt. men mer träning måste till. Tjejerna är underbart duktiga och naturliga på kameran, men sedan är det ju alltid lite stressigt, för dem tråkigt och trögt. Men det är en tränings sak.

Så vi möttes all tre på T-Centralen, tog tåget till Kastrup, som med sin ombyggning krånglade till lite med att hitta biluthyrningen, men där väntade en överraskning. En Audi som skulle säljas, så vi fick hyra den, med bästa försäkringen och betala bara för några mil, sammanlagt 280 danska kronor. Billigare än att ta tåget och billigare än lunchen!

Först åkte vi till Frederiksvaerk där de samlat Knuds alla noteringar och bilder från alla Thule Expeditionerna. Museiinspektören Sören tog emot oss och visade oss kort hur arkiven såg ut. Jag kikade nära på ett brev från Knud till Christian Poulsen. Spännande! men tjejerna tänkte nog mest på hamburger måltiden med pommes frites som vi åt till lunch!

Härifrån åkte vi ut till Hundestedt och Knuds arbetarslya får man väl kalla det. Den brann nästan ned 2011, så den har renoverats och såg därför mycket ny ut. Allt gick väldigt fort, så frågan är hur det blev då, men jag har kikat på resultatet och förutom en del sönderblåst ljud, ser det helt ok ut. Det blåste och regnade hårt, så kameran fick en duvning. Tempot måste ned, det utsätter alla för onödig press.

Huset älskar jag, trots renoveringen. Favoriten är huvudrummet på ovan våningen, med en sagolik utsikt mot Grönland och målade bilder av Moltke ovan matbordet från den första Expeditionen som kallas den Dansk-Litterära Grönlands Expeditionen som initialt leddes av Ludvig Mylius-Ericsen vars familj ägde marken där huset är byggt på. och vinden, utsikten och stämningen, ja, den är stark och tjejerna uppskattade platsen direkt! Men det gick för fort…men vädret hjälpte inte till!

Hem gick det snabbt och enkelt, men det höll på att sluta illa! När vi gick av i Malmö, kånkades de två klumpiga barnstolarna, så glömde jag kameraryggsäcken….ja, du, ja, du…..jag tänkte inte på det förrän vi åkt rulltrappan upp på Centralen och just skulle gå ut. Jag vet inte hur vi lyckades ordna det, ajg lyfte upp tjejerna hade barnstolarna med mig, ned i full fart, knuffandes folk utför rulltrappen, tåget stod kvar, på tåget i en sorts förblindad vision, ingen aning var vi hade setat men denna gång hade jag pratat med vår tåggranne och mindes därför henne. Hittade platsen, tog säcken och hann precis av. Benen darrade. Där räddades Grönlandresan! Och bäst av allt, tjejerna var verkligen till hjälp!

Hemska, hemska tanke om jag glömt den. Kanske var det ett tecken att jag verkligen måste fixa försäkringen nu!