Blå piller, en 19 år yngre kvinna och en gammal pappa
”Du måste skriva en bok!!!”
En av mina äldste vänner SMS:ade mig tidigt på morgonen med panik i meddelandet. Extremt viktigt! Jag tänkte, vad är detta och kände mig lite orolig. Är det skit på gång?
Men han började med att jag måste skriva boken om hur det är att vara en äldre pappa. Han liksom jag har haft den turen. Han var på lysande humör och sprudlade av glädje. Så kom då anledningen varför han ringde.
”Jag tror jag tog för många blå piller som du rekommenderade!” hojtade han, han hade träffat en yngre kvinna och hört av sig till mig för en vecka sedan och undrat hur de där pillren funkade. Och så tillade han: ”Och dyra var de.”
Nä, han är inte mas, han är från Skåne. Själv blev jag rekommenderad att skaffa dem av min doktor här i Skåne. En ung mycket framåt läkare som när jag satt framför henne för ett halvår sedan, kollade efterspelet på hjärnskakningen och nämnde att jag online hade träffat en av de mest fantastiska kvinnorna någonsin i mitt liv, tittade hon på skärmen framför sig och sade:
”Du är ju över 60, har du funderat på hjälpmedel?”
”Njaea” , svarade jag obekvämt i traditionell undertryckt mas stil. Hon skrev ut, jag testade, träffade Hannah i Toronto och resten är historia.
En annan av min äldsta vänner hörde av sig förra veckan och undrade hur det var att ha en 19 år yngre partner. Hon hade träffat en mycket yngre man. Ärligt talat är det någonting jag aldrig ägnat tid åt eller ens förstår frågan. Om det funkar, är äkta kärlek, vad spelar åldern för roll?
Det till trots, nämnde jag att det som ibland kan skapa diskussion är att Hannah är i mitten av livet, full av ambition och jag har avverkat det mesta av det. Men annars klart övervägande fördelar. Vi tar hjälp av åldersgapet med att hjälpa varandra. Aldrig tråkigt. Alltid spännande. Egentligen förstår jag inte frågan.
Detsamma gäller det här med att vara en äldre pappa. En annan vän tyckte kanske att kanske var det så att jag ibland var för trött att leka med ungarna?
Jag har varit trött sedan jag var 8 år gammal. Och jag är inte en sådan här förälder som leker med ungarna. Jag har aldrig varit det. Men jag är med dem och gör en massa saker med dem och här är fördelen, jag har egentligen inga andra ambitioner än att få vara med dem så mycket som möjligt och sätter dem alltid i centrum. Hade jag varit 40, hade jag kanske känt att jag hade saker att bevisa och behövt skapa någon sorts karriär. Nu skiter jag i det. Ja, jag har ju ett bra arbetsliv för den delen. Jag har all tid i världen att sätta tjejerna i centrum. Och så mycket jag kan, Hannah. Hon bor tyvärr i Vermont.
”Men när de är 40 är du kanske död eller väldigt gammal. Runt 95 år gammal” , fortsatte min kvinnliga vän.
Jag har heller aldrig förstått det påståendet. Farsan dog när jag var 11. Ingen höjdare, men det gick. Och vi får ju den tiden tillsammans vi får, och då får vi ta vara på den.
Det är ett elände det här moderna, att alltid tänka på framtiden. Pensioner, ålder och annat dravel så man slutar leva för stunden. För mig obegripligt. Det också.
Det här är min bästa tid i livet. Lev nu. Med eller utan piller.
Det sagt, det är en stor fördel gällande alla nämnda delar att vara vältränad, äta och sova rätt.
