Det första jag gör när jag vaknar varje morgon, är att öppna dörren, ta ett steg ut på balkongen i Malmö. Eller trappen här i Lima. Frisk luft oavsett temperatur eller läge är som en stark kopp kaffe. Man vaknar till och ser dagen an med glädje.
Igår var en riktig höjdardag. Efter ovanliga 7.30 timmes sömn -säkert tystnaden- knallade jag ut på en timmes tur i den omgivande skogen. Bara 50 meter från huset hängde skägglav från de omgivande granarna. Ett sant tecken på frisk och hälsosam luft. Visserligen är inte den norra barrskogen lika färggrann som bokskogen i söder, men den känns lugnare. Kanske för att jag växt upp med denna skogstyp. Som vanligt i den svenska skogen är det inte många meter innan ett fult kalhygge dyker upp. Och ett jakttorn för lätt jakt. Överallt finns spår av gammal bebyggelse. Oftast i form av en plåthink.
Jag tänker på den sanne jägaren som nu varit borta i många år. Jag skrev den här artikeln om honom för många år sedan. Superfoton av Anders Dahlin. http://www.mikaelstrandberg.com/wp-content/uploads/2014/10/Jaktjournalen_yngve.pdf
Tjejerna väcker jag klockan elva. Tänk att någon kan sova 13 timmar! Tanken var att vi skulle dra mot Rösjön 12 och prova fiskelyckan. I stället sitter vi och pratar och äter runt köksbordet. Ovärdelig tid. Jag berättar om min snälla men blyga mamma. Tjejerna om eventuella framtida yrken. Eva som förut ville bli lärare, har gett upp detta. Hon tycker nu det verkar vara ett oinspirerande och tråkigt yrke. Men hon vill satsa på skolan. Dana vill fortfarande bli fotbollsproffs. Jag inser hur viktiga det är att komma bort från vardagen. På alla vis. Det är ett privilegium att kunna byta miljö.
I duggregn sitter vi runt elden tills mörkret faller på. Rösjön är en klassisk norröver sjö med myr, sten, holmar och sällan fisk! Mest sitter vi runt elden och grejar med den. Det blir inte mycket bättre än så. Eva läser, Dana grejer och jag bara njuter av att hålla elden liten men vid liv.
På hemvägen stannar vi och tänder ett ljus vid morsans grav. Jag sörjer mest för att hon aldrig fick se vilka fantastiska döttrar jag har.
