“Vad tänker du på när du cyklar?”
Låt mig först berätta att mellan åren 1986-1995 så tillbringade jag närmare 7.5 trampandes ungefär 90 000 km. Så följde ett långt avbrott tills för tre år sedan, när jag började cykla med mina tjejer. Vi har gjort 4600 km tillsammans. Ungefär 5 månader i tid. Jag nämner detta så ni förstår att det funnits oändliga möjligheter till de djupaste tankar!
Jag har konsulterat mina böcker från de tre resorna för över 25 år sedan. Om det stämmer så ägnade jag mycket tid åt att fundera över ämnet meningen med livet. Emellan perioder där jag längtade efter mat, dryck och massor av tankar gällande det motsatta könet.
25 år senare så är det snarare så att jag tänker nästan ingenting. Jag gnäller mest över trafiken, trötthet, törst och hunger. Klart jag tänker jobb av och till, jag filmar ju. Men mest känner jag mig nöjd och lyckligare än någonsin i döttrarnas sällskap. Men annars är det tomt.
Faktiskt är det först efter det att vi slagit läger, fått upp tältet, lagat mat och ätit så alla är mätta, tjejerna har gått in i tältet för egen tid och jag sitter därutanför i tältstolen. Då tänker jag. Eller låter tankarna vandra. Å ena sidan på hur nöjd jag är att vara ensam utan en partner. För det mesta. Å andra sidan tänker jag på farsan och morsan. Bägge döda. Men vad det var som ledde fram till att jag idag kan sitta utanför ett tält, bortom civilisationen, med mina döttrar i solnedgång och faktiskt knappt tänka alls!
