Dag 25

Stentuff dag igår!

22km lång uppförsbacke i 37 graders värme!

Men tjejerna tycker att det är värt det. Orsaken är att vi färdas nu på vägar bortom de vanligaste vägarna. Grus, trubbig asfalt och ipp och ned över berg och dalar.

Folk är oerhört gästvänliga, intresserade och hjälpsamma. Igår satt vi fyra timmar med Edda i hennes pappas affär i en ytterst liten by med gammaldags lanthandel. Hennes mamma kom med piroger och dryck. Eda studerar media på universitet men oroar sig för framtiden. Svårt för ungdomar att hitta jobb.

Vi är nu i trakter där folk är häpna över tjejernas framfart. De begriper inte hur de klarar dessa tuffa vägar och att sova i tält hela tiden. Det här är inget liv för små tjejer tycker många män längs vägen. Många blir inspirerade, som Eda. Tjejerna visar att tjejer kan. Jag misstänker att bara 0,8 procent av alla män vi stött på skulle klara en dag med oss.

Vi gör ändå en fem mil per dag på dessa vägar.

Tjejerna gillar oftast detta liv, bara de får glass och chips så fort tillfälle ges.

Nätterna har blivit kalla på 1300 meters höjd. Inatt frös vi alla tre.

Bästa livet nu. Att få dela det här livet med döttrarna och se hur bra de klarar råslitet dugnets alla vakna timmar är häpnadsväckande. Och viktigt att träffa tjejer som Eda som kan ge perspektiv på tillvaron!