15 timmar i tältet. Jag hade glömt hur lång tid det är. Mörkret dominerar tillvaron. Det finns inte annat att göra än att hålla kylan borta. Ibland kika ut ur tältet och beundra den stjärnfyllda himlen. Tänka på något trevligt. Oftast kvinnor. Och försöka hitta en bekväm liggställning. Det är svårt. En hel del av tiden försöker jag få flärpen rätt vid dragkedjan på sovsäcken. När den inte hamnar framför dragkedjan blir det kallt.
Jag kollade tempen nyss. -8 grader C. Min sovsäck är en 2 säsongers variant. Vi har med oss fyra stycken. Tre två säsongers och en vintersäck. Den tar utrymme. Men tjejerna har den som extra täcke. De sover djupt. Utan mössa. Häpnadsväckande för mig. När jag har försökt få dem att sätta på sig mössan, svarar de:
“Vi har hår. Det har inte du.”
All fukt från matlagningen har fryst i tälttaket. Det lär droppa på tjejerna på morgonen. Men de är så oerhört tåliga och lätta att ha med sig. Det är inte så att vi har några uttömmande diskussioner. Vi är mest tillsammans. Bara det är guld värt. Vi har tvingats slå läger på en inte alltför platt fläck på myren. Högt upp för att undvika översvämningen vid de mer bekväma möjligheterna bredvid Foskån.
Under dagen knallade vi över Foskån. Det blev sex vändor för mig. Först över med ryggsäcken, så tjejerna. Det var iskallt. Men det gick. Tjejerna ville prova, men jag visste att det var blött och snö längre upp och kalla fötter är ingen höjdare.
Blöta strumpor hänger i tälttaket och reser man sig för häftigt upp, så får man en blöt strumpa i ansiktet. Jag drar nog igång köket snart, för värme. Jag har tagit med två liter bensin, så vi kan köra extra mycket och hålla värmen. Jag kunde inte packa ned kaffeapparaten och riktigt kaffe utan får nöja mig med någon halvsmak.
När det ljusnar gör vi ett försök att bestiga Storvätteshågna. Men dimman krånglar kanske till det.
