Vi pratar om sierskan som kallades in -eller kom självmant- efter mordet på Selma Dahl 1971. Min “gammelmormor”. Jag träffade Anna Frid första gången här i köket hos Dagmar. Hela familjen trängdes och var samlad. Jag vet inte om hon redan då hade pekat ut mördaren. Men även som barn kände jag mig lite rädd för henne. Jag hade ju lyssnat på alla berättelser. Hon såg på mig och så sade hon:

“Har du en vän som har samma namn som du och har ett krokigt ben?”

Jag visste direkt vem hon menade. Han var väl ingen vän, men en snäll ytlig bekant i Dala-Järna något år yngre. Efter det läste jag hennes biografi, memoarer, Sierskan från Axmarbruk.

“Det var ju en massa bränder här samma tidpunkt!” , påminde mig Stig Martinsson när han dök upp i sin glesbygdsjeep, Volvo 146.

Han hade läst att vi saknade vatten och såg till att tjejerna och jag fått duscha ikväll! Helt fantastiskt! Limfolk är fantastiskt hjälpsamma och har alltid så varit. Tack också till Lima Motorsällskap!

Jag mindes bränderna, alla rykten. Min systers dåvarande man var ju en av de anklagade, han var ju engelsman. En utlänning. Ja, inte för bränderna, men för mordet. Och jag minns stövelavtrycket som påstods komma från mördaren. Och stöveln som sattes ut i en skyltfönstret på affären. Det var en sanslös tid av rykten och oro.

Jag hade svårt att sova inatt. Och jag kan förstå hur rädda folk måste ha varit då. Och alla ensamma som min snälla moster Dagmar. Usch, ja. Så jag gick upp halv fem och åkte till Kläppen och körde Älvspåret, drygt 14 km. Helt underbart skönt. Lätt nu när jag är bättre tränad än på 15 år. Och vallningen får 80 procent perfekt betyg. Jag skulle ha ökat fästet med några centimeter. Perfekta skidor, pjäxor och stavar från Pölder Sport i Nässjö.

På tal om vallning, tjejerna körde sina första 3 km idag. Och vallningen satt perfekt! De älskade skidåkningen och åkte på bra med många fall. Jag mindes min egen skidkarriär. Som förstördes av att farsan inte kunde valla, lade på så mycket tjära att jag ingenstans kom. Mina kamrater hade bättre farsor. Det skall inte hända mina tjejer!

Slalomen var inte lika lätt. De grät bägge. Eva måste alltid vara perfekta dottern och Dana bäst. Och blir det inte så blir de urbesvikna. Ändock blev det 5 åk innan de stängde. Jag fick till ett sjätte i röd pist. Trots att jag inte åkt på 25 år, kändes det fint. Underbart var det!

Men vilka hiskeliga priser! För en familj. Nästan 4000 spänn för en vecka. Tveksamt om dessa ägare skall ha något omställningsstöd!