Grönland. Från väst till öst. Det är vad som dominerade mina tankar. Under gårdagens mer eller mindre lyckosamma halvmara. Från Häljarp till Borstahusen. Och tillbaka.
Under nästa vecka hoppas jag kunna komma gång med specialträning för denna passage. En dröm jag säkert närt under 30 år. Varje kopp morgonkaffe påminns jag om passagen. Jag dricker ur en kopp som jag fått i gåva av Pam. En bild på Fritjof Nansen och en passage av honom:
“People rarely found riches and never discovered paradise. But we always gained more knowledge.”
Dag är ingen lätt färd. Väder, issprickor, vinden och förändrade klimatförhållanden. Mellan 3-4 veckor. Självförsörjande packning. Runt 100 kg. Idag för man inte göra det på egen hand. Frågan är, vem blir först i familjen?
Pam är ju kvar på Grönland. Hon vill också ta sig från en sida till en annan. Men vi kan inte göra det tillsammans. Det finns alltid risker med en sådan här passage. Och nu råder dessutom denna corona, så Pam sitter fast på Grönland. Och vi här.
Löpturen var verkligen två delad. Första biten gick genom Landskronas förorter och industriområde. Lätt slitet. Folk jag mötte rastade hundar, rökte och var kraftigt överviktiga. Plötsligt, som en osynlig gräns, hamnade jag i en nyare. fräschare del av staden. Marinan, parker, kastellet och så en massa slimmade motionerande människor i alla ålder. Ingen rökte. Jag passerade restaurangen där tjejerna och jag käkade hamburgare en stormig dag på cykelfärden. Nu var det helt vindstilla.
Efter exakt 16.4 km började mitt knä krångel igen och jag fick gå resten. Men för varje tur så kommer jag längre. Kroppen har fortfarande inte anpassat sig sedan cyklingen. En skvätt i taget.
Kartan över löpningen längs Skånes kust. EN bra bit kvar. https://www.strava.com/athletes/23404606/heatmaps/4885e36c#9/55.77503/13.04626
Intervju i Runes löparpodd https://www.youtube.com/watch?v=ZzOtCweczA8
