Jag hade precis passerat Ystad Golfklubb när jag kom att tänka på den eminente författaren Sven Lindqvists ord:
“Du vet redan tillräckligt. Det gör jag också. Det är inte kunskap vi saknar. Vad som fattas oss är modet att inse vad vi vet och dra slutsatserna av detta.”
Jag tror de flesta av oss vet att det här med klimatförändringarna kommer att ställa till problem. Större än vad coronan gör. Mycket större. Jag läser en bok nu av Aftonbladets Jonathan Jeppsson. Han skriver att problemet är att vi måste ta på oss en nedgång i ekonomin exakt såsom händer nu. Varje år i decennier framöver. För att få kontroll. På klimatets faror. Och få är beredda att göra detta. Tror jag. Jag tror också att när coronan är över kommer vi att göra allt för att få livet vara precis som det var innan. Mig inklusive. Trots att jag vet.
Och ni vet att jag gjort en transportsträcka idag. Dvs, bra nog för att tänka på annat än att ta mig framåt, men ser inte allt i omgivningen. Men en bra tänkardag. Jag har saknat dessa mycket från framförallt mina cykelturer. Faktiskt var det så att jag efter många år i cykelsadeln INTE kunde tänka när jag återvände hem. Under en lång tid. Utan fick sätta mig upp i cykelsadeln igen. Kanske blir det så med löpningen också.
Idag sprang jag fram och tillbaka från Ystad Strandbad till slutet av Kabusa Skjutfältet. Jag försökte av och till springa strand, men den var alltför sandig och dessa sträckor blev för tuffa. Så jag fegade ur även här och följde endera Sverigeleden eller Sydkustleden. Av och till vandringsleden Skåneleden. Så mycket asfalt. Och preparerade leder. Ganska nära en ganska omfattande trafik. Trots coronatider.
Motvind dit. Medvind hem. Mycket kolonistugor längs stranden. En känsla av turism. Denna del är än så länge mindre intressant än närmare Malmö. Den känns mer “äkta”. Ju närmare Ystad Strandbad jag kom, desto fler äldre strövare längs vägen. Och familjer. Lite semester över det hela.
Tjejerna har slutat skolan nu. Och väntar på cyklarna. Men för att firat att de klarat av ännu ett tufft skolår, så föreslog en minigolf tävling. Inte en bra idé. Redan vid första hålet blev känslorna för starka. Tävlingsinstinkten är stark. Efter 12:e hålet väste Eva åt mig:
“Det här var den värsta presenten jag någonsin fått.”
Inte ens kulglass och drömrätten lasagne hjälpte till att “läka” såren. Hoppas det inte blir samma drama på cykelturen!
*Boken av Jonathan Jeppson heter Åtta Steg Mot Avgrunden. Vårt framtida Liv på Planeten. Köps billgast som ebok på Google Books.
*Här ser ni detaljerna på dagens löptur https://www.strava.com/athletes/explorermikaelstrandberg
*Sydkustleden https://sydkustleden.se/
