Jag har fått många, många frågor angående Eva.
Jag har nyss gjort frukost åt tjejerna. Sportlov. Dana ville ha tre stekta ägg, “sunny side up”. Eva tortellini med tomatsås. De ser bägge samtidigt på sina IPADs. Roblox grejer. Eva kisar. I april är det dags för operation av hennes höger öga. Hon ser nästan ingenting på det nu. Jag märkte det när hon spelade fotboll för ett par veckor sedan och inte såg sina motståndare på höger sida. Då åkte vi till läkaren några dagar senare. Hon har grå starr igen.
Nu var det förväntat. Redan vid de första operationerna på ögonen sade Per Riis på Glostrup att starren kommer tillbaka. Ganska snart. Och så är det nu.
Eva tar medicin varje dag. Veckovis tar hon starka sprutor. Men de funkar. När väl medicin började ta för drygt 14 månader senare, fick Pam och jag en nästan ny dotter. Hon exploderade i liv. Och då förstod vi att kanske var det så att hon alltid varit lite halvsjuk. Och haft ont. Nu är det mest upp hela iden, men av och till märker jag att hon har ont. Hon blir inåtvänd och tittar ner på fötterna. Men hon är en fantastisk kämpe! En av de bästa och finaste människor jag mött. Genuint snäll och god.
Hon och syrran Dana är gudagåvor. Så enkla, så underbara och deras relation är av allt som har hänt och alla resor tillsammans, oerhört stark. En oforcerbar vägg.
Vi är privilegierade som är skandinaver och därför får sjukvård och medicin i stort sett gratis. Jag tänker alltid att du kunde ha varit mycket värre. Så Eva har alla möjligheter till allting. Så allt under kontroll!
Jag har precis sett dokumentären om ert liv på Grönland. Den kunde varit dubbelt så lång, så spännande och intressant att ta del av allt som hände under året, alla ni träffade och allt som skulle göras med skola och arbete. Roligast var att se era flickor som sprudlade och var så nära vänner som fann så mycket glädje i varandra. Vilken gåva!
Hej Martina! En sann gåva! Helt klart har allt resande, allt boende överallt, varit till hjälp! De är ett tight team! Tack för dina fina ord!