Emilie Törnqvist på TT (Tidningarnas Telegrambyrå) gjorde en intervju inför dokumentären Ett Grönländskt Äventyr (Mannen Med Familjen). Hon sammanfattar allt till en blänkare, men jag delar gärna med mig av alla svar och frågor! För ett större perspektiv.
Hur tänkte du att filmen skulle bli från början när ni åkte till Grönland?
Det har varit min frus akademiska studier som fört familjen till alla tre platserna. Jemen, Manchester och Grönland. Familjen har följt med och jag har då fått idéer till att göra film. Först Expedition Jemen, så Mannen med Barnvagnen och de dokumentärerna liksom denna film, så har slutresultat blivit annat än min ursprungsidé. Huvudidén till Grönland var att kanske var detta platsen som skulle bli vårt hem, eftersom vi under lång tid hoppats hitta ett ställe som passade oss. Vi tänkte oss då storslagen natur, mer tid för familjen och ute tid med döttrarna. Ett i tankarna möjligt “paradis”! Dessutom var klimatfrågan av stort intresse. Samt grönländarnas liv av idag i den isolerade och undersköna bygd vi hoppades hamna i.
Det blev inte som du hade tänkt, berätta.
Livet och verkligheten tog över! Visserligen är Qasigiannguit en av världens friaste, friskaste och vackraste platser, men omständigheterna är också de allra tuffaste. Det är en av världens mest isolerade platser. Det är inte lätt att överleva. I denna verklighet började äldsta dottern bli blind! Vi trodde först att det var en tumör och att under vintern ta sig ut (det finns inga vägar ut) ur Qasigiannguit är helt beroende på vädret. Vi fick vänta länge i panik innan helikoptern kunde lyfta! En fruktansvärd tid som satte press på hela vår tillvaro. Familjen splittrades.
Hur länge stannade ni på Grönland?
Det blev drygt 11 månader. Och vi kunde helt enkelt inte bo kvar till följd av Evas ögonsjukdom som kräver daglig medicin och tillgång till speciella mediciner för att överleva. Så tjejerna och jag återvände till Sverige. Och Pam stannade kvar för att genomföra sina studier, arbeta och fundera ut livet.
Något hände med din dotter Evas ögon, berätta.
Vi märkte under hösten att hon började se allt sämre. Så plötsligt såg hon nästan ingenting. Först trodde vi att hon behövde glasögon, men att ordna detta är inte enkelt. I Qasigiannguit finns inga ögonläkare eller optiker. Och närmsta stället för glasögonförsäljare och är en dyr flygtur med helikopter på 20 minuter när vädret är bra. Så blev det panik, när vi märkte att hon började bli blind! Som tur var fanns en duktig läkare vid detta tillfälle i Qasigiannguit som hette Mogens Larsen från Köpenhamn som med kraft såg till att Eva skeppades direkt till Rigshospitalet i Köpenhamn. Först med helikopter, så med litet flyg och så med jumbojet. Han räddade hennes syn och kanske även livet. Först trodde alla det var en tumör, men det visade sig vara en sjukdom som heter juvenil idiopathic artrhritis, JIA, med den svåra följdsjukdomen uveit. En sällsynt sjukdom i Sverige som kräver tunga dagliga mediciner. Men Eva fixade detta också!!! Hon är så positiv! Precis som syrran! Och kanske även föräldrarna….
Vad var svårast med att flytta till Grönland?
Ingenting var svårt. Familjen har varit boende och på resande fot sedan döttrarna föddes. Vi kände ingen oro faktiskt.
Vad var bäst?
Naturen är ju bara bäst på jordklotet. tro mig, jag har varit till över 110 länder. Det är den friaste och friskaste naturen i världen. Grönländarna är dessutom ett havslevande folk, så i inlandet är man i det närmaste helt ensam. Och att låta döttrarna uppleva detta är ju en bra start i livet, tycker vi. Fortfarande. De saknar Grönland. Pam bor ju kvar för att hon behöver närheten till naturen, arbete och avsluta sin akademiska studier. Och så de fantastiska vänner vi fått under vår tid där.
Kan ni tänka er att flytta till dit permanent?
Kan inte till följd av Evas sjukdom. Vi måste leva nära de bästa läkarna rörande denna sjukdom, vilka finns i Lund och Köpenhamn. Vi är inga ältare utan tar en dag i taget. Nu är vi här i Malmö. Och njuter av det!
Du och din fru, fick ni samma upplevelse och tyckte ni lika?
Vi är två starka personligheter som tar livet som det kommer. Vi tycker lika om mycket men står för våra egna idéer och åsikter. Pam är nog den mest spännande och intressanta människa jag känner! Och min bäste vän dessutom! Och en kanonmamma som jag önskar fler barn hade! Hon inspirerar hela familjen genom sitt liv på Grönland.
Var bor ni nu?
Tjejerna och jag bor i Malmö. Pam bor kvar på Grönland tills hon är klar med sina akademiska studier.
Blev du nöjd med filmen?
Mycket nöjd! Och det beror väldigt mycket på de fantastiska människor jag haft äran att jobba med angående filmen! Främst klipparen, regissören och manusförfattaren Ulrika, som är en egen kraft och visionär, men samtliga som genom alla år och filmer varit del av arbetet. Jag är oerhört lyckligt lottad med att få jobba med de bästa!
Hur gamla är barnen nu?
7 och 9 och jag älskar varje sekund jag får vara med dem! Vi är ute i naturen ofta, reser en hel del, men skolan, deras vänner och fotbollen tar mycket tid! Pam har varit här med oss 2 månad nu och vi har haft en fantastisk familjetid tillsammans. Grönland och alla svårigheter där gjorde livet så mycket bättre! Jag tror vi alla är mer nöjda med livet nu än någonsin! Och självklart saknar vi Grönland! Men vi saknar Jemen och Manchester också. Och Jakutien. Och Kazakhstan.
