(Swedish version first, followed by the English one)
Den bara anlände oväntat över natten, föhn, och all is i viken bara försvann. Timmarna innan hade jag försiktigt knallat över isen. När vinden väl anlänt var det så varmt att jag kunde sätta mig och dricka morgonkaffet i T-shirt och kika ut över förmodligen en av världens vackraste utsikter.
Det har varit en mycket fin tid sedan återkomsten. Folk är fina och jag har gjort flera mycket bra intervjuer där folk öppnar upp sig. Det finns oro i samhället för framtiden. En del funderar på att lämna bygden i sökan på arbete och ett nytt liv. En verklighet som gäller i de flesta av världens isolerade glesbygder. Här i samhället är fiskefabriken oerhört viktig. Den sysselsätter hälften av alla arbetsföra i samhället. Jag träffade häromdagen den empatiske Hans som är chef och han säger att till följd av värmen och de sista trettio årens klimatförändringar, så har torsken återvänt och det finns mycket torsk just nu. Och det är ett gott tecken. Men mindre hälleflundra. Men det ser positivt ut och man tar ett år i taget.
Tålamod är något man måste ha när man bor här. När man bara kan ta sig ut med båt eller helikopter så spelar vädret stor roll. Ibland är hyllorna på affärerna tomma. Utbudet är begränsat. Men det går. Och det är väl det jag lärt mig återigen. Det går. Man överlever. Och det kunde vara värre.
Pam och jag funderar på hur vi skall göra med det kommande året. Eva kan ju inte bo kvar, så tjejerna och jag återvänder hem snart och Pam stannar med sitt jobb ett tag. Jag älskar verkligen denna plats och skulle vilja bo kvar längre, även om jag också tydligt insett att jag har blivit storstadsbo de sista tio åren. Jag saknar anonymiteten, urvalet av människor som finns där och utbudet. . Men Eva behöver närhet till sjukvård och bägge tjejerna en riktig utbildning. Den som finns här är ok, men inte tillräcklig. Eva kräver mer.
Vi har ätit val hela veckan, fenval från förra året, den är verkligen en magfyllare. Men vi behöver proteinet. Hoppas all is försvinner snart så jag kan ge mig på rödingen och torsken som väntar! Nu skall jag göra lite hembakat bröd åt tjejerna, som bara äter och växer…
English version:
It just arrived silently overnight, the föhn wind, and all ice in the bay just disappeared. The hours before its arrival I had carefully walked over the ice. When it arrived with the warmth, I had my morning coffee outside just dressed in a T-shirt. More than ever I could enjoy the best view on earth.
It has been a great time since we returned. People are great and I have been able to do some really good interviews where people open up. There´s a worry, of course, for the future among most of them I talk to. Some even consider leaving the area for new pastures elsewhere. This, of course, is the reality not only here in Greenland, though more extreme, but in most countrysides north of the Arctic circle. Locals moving into cities in search of more opportunities and a new life. Here in town, the fish factory is extremely important for the future of the town. It employs almost half of all able people to work here. I met Hans the boss the other day, a very empathic person, and he noted that due to the warm weather of the last 30 years, the cod has returned again and there´s plenty off them. A very good sign for the local people. But there´s less halibut. But the future looks positive, but one day at a time is the motto.
Patience is more than a virtue here, it is a must to survive. When you can only get in or out by boat or helicopter, weather rules your life. At times the shelves in the shops are empty. Variety is very basic. But you survive. And that is a lesson i once again have learned. One survives. It could be worse.
Pam and myself, well, we are trying to figure out how to deal with the upcoming year. Eva can´t, for medical reasons, saty much longer, so the girls and me, will return soon and Pam will stay on for her work. I do love this place lots and would like to stay on much longer, but I have also realized during this time, after living the last ten years before in big cities, i have turned into a city person. I miss the anonymity, the variety of cultures and people and the opportunities for intellectual stimulance. But Eva do need to be close to specialists for a few years or so, maybe always, we don´t know yet. On top of that, it is all about education to survive in the future we believe, so that is another reason for returning. And Eva demands more knowledge.
We have been eating whale all week, that finwhale from last year, and it really is a stomach filler. Way too heavy for me really. But really tasty when grilled. We need the protein. I hope the ice will disappear on the lakes soon, want to get my rod out and catch some Arctic char with the girls this weekend. Time to take out the fresh bread from the oven, the girls just eat and eat all the time…..
