Viktig verklighet på Grönland/True realism back in Greenland
(Swedish version first, followed by the English)
Just när det kändes som det lugnat sig lite, så är det dags att åka till Asiaat för att göra en ny ögonkontroll av Eva. Bra så klart, men tänk om det inte är bra? Ja, då är det bara att återvända hem för alltid. Eva kan inte bo på en sådan här isolerad plats. Om än fantastiskt.
Det har varit helt underbart att återvända. Jag känner att jag under tiden i Köpenhamn fått ett behov av det grönländska. Naturen, den friska luften, människorna och den realistiska verkligheten.
Ibland kan jag tycka att livet behandlar mig lite extra hårt, men så fort jag återvände hit till samhället, så får man direkt perspektiv. Och den här tuffa verkligheten, den gör att folk är ju helt underbara. Och jag märker att sedan vi återvänt så har mycket förändrats. Folk är öppnare, varmare och mer lätt tillgängliga. Den värme jag mötts av sedan hemkomsten, ja, obeskrivligt varm.
Snön börjar försvinna. På gott och ont. Jag var en vecka sen att kunna få till en sista riktig vintertur. Nu väntar jag bara på att snö och is skall försvinna så att fisket kan ta vid. Jag ser ett litet isberg anlänt i sundet. Gott tecken.
English version:
Right at the moment when it felt like life was settling down a bit, we got a note from the local hospital we need to go to Asiaat to visit a visiting eye doctor with Eva, Good of course, but causes worries, what if things are not good? Well, that would mean us returning forever to Scandinavia. Eva cannot, unfortunately, live in an isolated place like ours. Even though it is one of the most fantastic on earth.
It has been really heart warming and wonderful returning ”home”. I have realizd that during the time in Copenhagen I have worked up a profound need for all greenlandic things. Like the nature, the fresh air, the people and as much, the stark realism which is such a part of life here.
At times the thought crosses my mind that life has treated me a bit harsh, but as quick as I return back here, one gets perspective of what is a hard life or not.And this stark and hard reality, it makes people even more fantastic as human beings. I have noticed the warmth, kindness and concern among people here since we returned. People are really way more accessible now as well, compared to before. The warmth I have come across since returning, is heart warming.
The snow is disappearing. For good and bad. I just got a tiny bit of the great polar winter and on skis outdoors. I was a week late no more. Right now I am just waiting for the snow and ice to disappear enough to start fishing again. I can see a small iceberg have made its way into the bay. A good sign.