Isbjörnsjägaren från Kuummiit/The polarbear hunter from Kuummiit

Mikael Strandberg

20 Apr 2018

(Swedish version first followed by the English one)

Jag träffade honom i en taxi till ögonläkaren. Han hade en stor lapp som täckte hans vänstra öga.

”Det var en hund som bet mig när jag var två år gammal”

Kristoffer är 32 år idag, har 5 barn och en hustru som han levt med i 18 år. Jag misstänker att tjejerna kommer att vara försiktigare med grönlandshundarna efter att ha mött Kristoffer.

Trots att han bara ser på ett öga, har han blivit en duktig ibjörns- och narvalsjägare. Jag berättar direkt att möta honom är en av höjdpunkterna under vårt Köpenhamnsbesök. En av mina drömmar har varit att träffa och intervjua en isbjörnsjägare. Kristoffer vill gärna vara med på det, men det skulle ta en vecka innan han knackade på dörren och beklagade att det var något fel med hans telefon. Samtalen till Danmark är dyra, så hans telefon abbonnemang har spärrats.

Vi drar ned till det spännande Nörregade tillsammans, tjejerna har hittat en lekpark de gillar. Under tiden vi sitter på en uteservering och dricker öl, så visar han oss bilder å mobiltelefonen. Han kommer från en vacker by strax norr om Tasiilaq på Grönlands östkust som heter Kuummiit och han lever på att jaga, fiske, ta med turister på hundsläde och vandringar.

”Skillnaden mellan öst – och västkusten här på Grönland är stor. Vi bor kvar på 70-talet” , berättar han och förklarar att en paket cigarretter som kostar 46 danska kronor i Köpenhamn kostar det dubbla på Östgrönland.

Det är svårt att imponera på tjejerna med bilder på döda isbjörnar, de vill leka. En lek de lärt sig från Youtube.

”Den här sköt jag med en .222 rakt i halsen, ett skott och han dog”, förklarade han, jag var imponerad, en sådan liten kaliber och han visade mig en bild på en blodig isbjörnsskalle; ”De är lättast att jag från båt eller med hundsläde. Hundarna blir alldeles galna av att jaga isbjörn”.

Han berättar också om den ruttna maten de gillar på östkusten. Ett fantastiskt möte!

Stället vi bor på nu är fylld av spännande grönländare och jag börjar känna allt fler nu när oron över Eva börjar släppa. Kristoffer och jag snackar så länge så han missar sitt flyg. Vi gör en lång intervju tillsammans när han pratar östgrönländska som skiljer sig från västgrönländskan som dominerar, som allt anat på Grönland.

Jag behöver en översättare. Någon som pratar östgrönländska därute?

English version:

I met him in a taxi heading for the eye doctor. He had a big patch covering his left eye.

”I got bitten by a dog when I was 2 years old”

Kristoffer is 32 years old today, he has 5 children and has a wife he has lived with for 18 years. I suspect that my girls will be more careful whilst trying to approach Greenland dogs after this meeting.

Even though he has only vision on one eye, he has turned into an excellent polarbear -and narwahl hunter. I immedieatly tell him it is one of my highlight during our long visit in Copenhagen. I have had a dream for many years to meet a hunter of polarbears and Kristoffer says yes immediately to my request to intervju him. But it would take a week vefore it happened and he knocked on our door here at the hospice. His phone had stopped working. Since costs from Greenland are high, I fear the reason is who has been blocked by his phone company reaching too high costs.

We head down to interesting Nörregade, heading for a playpark the girls like. Once we sit down at an outdoor café, kristoffers brings out his mobile to show pgotos from his incredibly picturesqe village. He comes from a village north of Tasiilaq called Kuummiit and he lives on hunting and fishing, bringing tourists by dogsleds and by foot on walks in stunning surroundings.

”There´s a big difference between living standards in Easte greenland and West Greenland. We are still in 1970´s” , he says, brings out a paquet of cigarettes and explains it cost 46 Danish crowns in Copenhagen but the double at home.

It is hard to impress the girls with images of dead polar bears, they prefer to play in the park instead. Some game picked up from Youtube.

”I shot this one with .222 straight in his throat, one shot and he died! , Kristoffer explains, I am impressed, such a small caliber, and then he shows an image of a bloody polar bear skull: ”It is easiest to hunt them from boat or by dog sled. The dogs become insane with energey when smelling polarbear.”

He also tells me about the rotten cuisine of the Eastcoast. And fantastic encounter I feel!

The hospice we are holed up in is full of very interesting Greenlandic characters and I am beginning to know quite a few now when my worries over Eva´s health is leaving me. Kristoffer and me, we chat too long, he misses his flight home. We did do a long intervju when he speaks and tells stories in the greenlandic spoken in the East, different to the one in the West, which is the dominating one.

I need a translator. Anyone out there who speaks East Greenlandic?