(Swedish version first followed by the English)
Jag känner mig helt punschgroggy och det är klart att man undrar över detta med boxning, hur kan någon vilja känna sig så här efter varje match? Mitt fall dock blev det tvära väderförändringen som dödade det kalla och snöiga vädret och gav stormar och värme som tog bort det mesta av snön och skapade alla gator till is. Jag tappade koncentrationen en sekund och slog i skallen så, ja, blodet rann! Jag känner att återhämtningen kommer att ta tid, men jag gör det jag kan. Jag har svårt att sitta stilla och då tar det längre tid, men det är en lätt hjärnskakning enligt sjukhuset här.
Fördelarna med att detta hände är att familjens kärlek har växt sig än starkare och relationen likaså. Och samtidigt får man åter en sorts väckarklocka, att njut av varje dag, carpe diem, för så fort kan allt förändras!
Igår var vi bjudna på första adventsmiddag till familjen Jacobine, en av Evas fröknar. Ren, ris a la malta och en massa godheter. Och en fantastisk värme på insidan. Vi har nog samhällets kallaste hus, men vi trivs! Just nu oerhört mycket eftersom mörkret anlänt, snöat lite igen, men vi saknar iskylan och massor av snö, men annars känns det som jul mest hela tiden. SÅ vi ser verkligen fram emot den mörka polarvintern!
Igår var det också en sorts invigning av juletider med att klä granen mitt i byn. Underbart att se ett träd i området.
I övrigt har vinterlöparskor anlänt och jag håller på att förbereda ultramaraton idéer, främst genom att läsa Kirk Johnson´s bok om Badwater och ett snack med Jonny Danielsson, som jag växte upp med och han blev sedermera olympier!
Yrsel!
English version:
There´s no doubt I feel like I have been inside a boxing ring being badly beaten, I feel punch groggy and I wonder why anyone would choose to box if this is how you feel after a fight? Anyway, my fall was a dramatic change in weather; from lovely cold and snowy to a bad storm bringing in warm water and they snow just left in a few hours and left streets of ice and danger. One of them knocked me out, because for a second I lost my concentration and that left me with a bloody head. It will take time to recover, I fear, but what to do? I will do as much work I can and then adjust. The nurse at the hospital said it was a light concussion, which helps.
As with everything, there´s advantages as well. In this case the love from the family has grown and relationships as well. It´s a bit of a wake-up call to take each day with great preciousness, carpe diem, and realize how quickly things can change!
Yesterday we were invite for a 1 advent dinner to the Jacobine Family and we were spoilt with reindeer, rice a la Malta and other goodies. And what great warmth in every way on the inside. We definitely have one of the coldest houses in town, but we do prefer it that way. And right now, we really enjoy the arrival of the darkness, it kind of makes every day feel like a day just before Christmas, but we hope for more snow and more cold. Because we will relish every moment of the long dark Arctic winter.
Ah, yesterday was also kind of an official recognition of Christmas times to come, when a local Santa arrived and a Christmas tree was lit. great to see a tree here!
Otherwise, my thoughts are very much on ultramarathons and I have acquired spiked runners and books to inspire, one by Kirk Johnson about Badwater. And I am conversing with a fella I grew up with, Jonny Danielsson, who eventually became an Olympian!
Dizzy!
