(Swedish version first followed by the English)
Jag kom just hem från den stora affären I samhället efter att ha pratat med Karl, som snart skall lägga sin sista beställning för året. Nästa blir kanske i början av mars. Sista båten in verkar nu vara i december och den första ankomsten för nästa år i början av april. Allt i bästa fall. Det första som kommer att ta slut är ägg, yoghurt, pålägg och frukt samt grönsaker. Men just nu är affären full och om man då tänker hur isolerat detta samhälle är, att snart kan bara förnödenheter flygas in med helikopter (med höga kostnader som resultat), så är jag imponerad av utbudet. Här finns absolut allt en människa kan behöva, från vapen till pesto. Och managern Karl imponerar. Han pratar bra engelska dessutom.
Det blir allt mörkare och kallare där ute, vilket Dana, Eva och jag märkte igår när vi klättrade en ganska så tvär vägg för att komma upp snabbt på områdets skönaste berg här, Qaqqarsuaq. Men tjejerna imponerar på mig, ingen höjdrädsla, men kämpar på och inget gnäll. De är bara 5 och 7 år. Det var en tio minusgrader, bara snö högst upp, någon decimeter, annars var det så pass hårt, lite isigt, så att det gick snabbt upp. Väl uppe var tjejerna så hungriga att jag inte ens fick ta ett toppfoto, utan snabbt undan vinden som säkert drog ned tempen någon extra grad, och så drog jag igång bensinköket som läckte, så tjejerna fick en liten brasa samt underhållning innan jag fick kontroll på det. Som vanligt åt vi makrill och mos. Jag bäddade in dem i vindpåsen oh förklarade att fleratlet klätterolyckor händer sista biten upp eller på nedvägen, främst på grund av trötthet och brist på full koncentration. Så vi tog det lugnt ned, de åkte ofta på rumpan och allt gick bra tills vi kom ut på asfalten vid museet när Dana föll och skrapade handen!
Jag hoppas snön kommer snart, men inte förrän min fantastiske klippare varit på besök!
English version:
I just came home after filming at the big store in town. He is on his way to place the last order for the year, when it comes to stocking up the shelves during winter. The following order will be done maybe in March, depending on the development of the winter. Last boat with goods for the year is in the beginning of December. If all goes well that is. The first items to disapper from the store is eggs, youghurt, bread meats and fruit plus vegetables. However, right now the store is brimmed with goods and if one takes into account the isolation of the area and the complications with transport, which are serious, since no roads exist, I think it is amazing the variety on display, everything from rifles to pesto. Soon goods will need to be flown in by helicopter at amazing prices if customers want it. I am impressed by this and the manager, Karl, who keeps it all together. On top of this he speaks good English!
It´s getting darker and colder by the day, which Dana, Eva and me experienced yesterday when we climbed and scrambled up a reasonably steep mountainside belonging to the most beautiful of mountains we can see through the kitchen window, Qaqqarsuaq. The girls continue to impress me, no sign of vertigo, they fight and don´t complain. After all, they´re just 5 and 7 years old. Temperature was around -10 Centigrade, just snow on the ridge and top, otherwise the ground was hard, solid of ice, so the speed going up was good. However, one on the top, the girls was hungry, they didn´t even allow me to take a photo, they had been there before, so we descended quickly to the ridge and I immediately started up the petrol stove. It had a leak so the girls got a bit of entertainment whilst they huddled in the cold. As usual we ate mash and tuna. I covered them during the meal in a wind sack and repeated that most climbing accidents happen the when you feel safe, mainly the last piece of the climb or descending. They got it, so we descended slowly and all went well during these 5 hours until we got out on the paved road at the museum and dana fell and scraped her hand!
I hope it will start snowing soon, but not until my fantastic cutter has visited us!
