Omväxlande tider/Changing times
(First the Swedish version, followed by the English one)
Grannarna säger att detta är den våtaste och blötaste höst i mannaminne. Och det har regnat, snöat, blötsnöat, en skvätt sol och regnat igen den gånga veckan. Hur man än ser på det hela och kör med klyschor som, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder, jag hatar regn och det är störande inslag för en livsnjutare. Ändock var gårdagens ruskväder en höjdare, för familjen gjorde en utflykt och klättrade uppför en av Qaqqarsuagskedjans många toppar. Det var en enkel 6 timmars tur och som visade att Dana är tillbaka i gammalt gott slag och inte dagisgnäller mer!
En av huvudanledningarna att göra detta livsval att komma till Grönland och vårt nya samhälle var just det faktum att familjen skulle få mer tid att vara tillsammans. Och mindre jobb. Och mindre Internet. Och mycket tid ut i den stora vildmarken. Och gårdagen var en riktig höjdare trots vädret. Naturen här i vårt område, fjällen, är ju så enkla att färdas i. Bara lite mossa och sten, det är allt. Inga vilda djur. Ingen mygg nu. Lite blött här och där men dricksvatten överallt. Ständig visibilitet och inga människor. Bara frisk luft och storslagna vyer. Detta är ett stort plus redan nu.
Annars tar det sin tid att anpassa sig till det nya livet här. Utrymmet i boendet, som vi verkligen älskar i sin minmilism, gör att vi är på varandra mest hela tiden, inte lätt för mig att jobba, men det går. Som för så många andra i byn. Pam letar jobb och har något temporärt då och då. Som många andra i byn. Priserna är ju höga. Häromveckan fick vi de första räkningarna för el, vatten och skolor. Så elen kostade, trots att vi knappt haft den på och mest är det Pam som gjort bröd och maträtter i ugnen, ja, det gick på 470 spänn, helt osannolikt egentligen, nästan dubbelt mot i Malmö där vi har all el på dygnet runt och aldrig drar ut sladdar och så. Och vatten som vi får från slang just nu kostade 260 spänn. Dagiskostnaden blev 470 kronor trots att Pam inte ens har en inkomst knappt! Hur folk här i byn klarar dessa kostnader, obegripligt. Internet, ja, vi har gått upp till högsta kostnaden, från 30 GB till 100 GB för under en vecka hade vi inget alls, för att alla uppdateringar tog all vår bandbredd. Och 100 GB kostar 1530 spänn i månaden!!!
Jag förstår att isolering, låg befolkning och annat spelar in, men det här är för högt. Någonting stämmer inte och någon blir alldeles för rik på andra. Och jag misstänker att monopol och ö-regering kör standard utan att tänka för mycket på effektivisering och lägre kostnad som följd.
Den gågna veckan har vi firat Eid Al Adha med samhällets ende arabiske invånare och hans fina familj. Jag har också gjort en mycket bra intervju med samhällets enda missionärer vid sopstationen där det finns mycket att lära sig och hämta.
En kort rapport denna gång. För trött just nu.
English version:
Our neighbors claim that this is the wettest autumn they can remember in past times. And, the truth is, it has been raining constantly mixed with snow, wet snow, a bit of sunshine and then rain again. No matter how one sees it, one can claim as the saying goes, there´s no such thing as bad weather, just bad clothing, for me, this is just crap talking. I hate rain and it is an irritation to a lover of life. That said, yesterday was a life highlight! Our little family did a walk up to a few of the many peaks belonging to the Qaqqarsuaq Range. It was an easy and simple 6 hour return trip in mainly rain and it also revealed that Dana is back in the old style of herself, not the moaning pre-school way of late!
One of the main reasons for doing this life journey was in fact to make more time available for the family of being together. Less work. Less Internet time. More time in the great outdoors. Together. And yesterday was a highlight, bad weather or not. And the nature and the environment here is dead easy to travel in. There´s no wild animals or insects, just some lichen and rocks, great visibility, loads of drinking water and hardly ever any people. Plus great views and vistas. And fresh healthy air. This is already a great plus in our lives here!
Otherwise, it does take its time to resettle here. I think hardest is getting used to the small space of movement in our living quarters, which we still love due to its minimalistic standard, and it ain´t easy for me working, but it is possible. As it is for so many others in the village. Pam´s still looking for more than a temporary job, but that is the same as for so many others in the village. Prices still strikes fear and shock. We got our first bills the other week, electricity, water, preschool and so on. The electricity bill, no hear this, is just amazing I think, since we hardly have had any heating on, just used the oven twice a day for bread, and we always pull plugs out when not in use, but it still comes down to 60 dollars! And that is almost double to our electricity bill in Malmö where we have everything on 24 hours a day. And the water bill is 30 US. Preschool cost though Pam hardly has an income is 60 US. How locals can afford this on those low wages most have, I have no idea, but will find out. And Internet, well, 30 GB, we finished it just on doing updates in three weeks, so now we are on the maximum of a 100 GB for 195 dollars a month.
Obviously I understand that isolation, small population and other factors is behind these facts, but this is too high prices. There´s something which doesn´t add up and someone is getting very rich on the account of the many. And I suspect that monopoly and the government of the island just had down the known alley from years back without trying to make things more effective with a lower cost as a result.
We did celebrate Eid Al Adha the past week with the only Arab in the settlement and his lovely family. I have also done a very interesting interview with the only missionaries in town. At the garbage dump of the settlement, where one can learn and find a lot!
A short report. I am way too tired.