(Swedish version first, followed by the English)

Omvälvande vecka!

Tjejerna har startat skolan! Våra grejer, alla fiskeutrustning, grejer för dokumentären och alla vinterkläder som skulle komma med RAL är försenade ännu en vecka, och det ställer till stora problem. Och de svarar inte ens på våra efterfrågningar. Royal Arctic Line, vilket skitföretag! Läs mer om alla bekymmer med detta skitföretag här http://sermitsiaq.ag/ral-ved-faa-styr-containere

Jag är oerhört irriterad! Total brist på service och fullständig arrogans utan like!

Men, låt oss i stället prata om det fantastiska att tjejerna startat sina respektive skolor!

”Vi förstår inte ett ord” , förklarade både Dana och Eva efter sin första dag.

Men bägge log och var nöjda med sina respektive skolor och dagis. Folk är ju fantastiskt fina här. Det var störst för Eva som började ettan (igen, hennes tredje gång!) och alla barn och föräldrar samlades i sporthallen, där ett stort kaffebord stod serverat. Många av grönländarna anlände i sina fantastiskt vackra traditionella kläder. I synnerhet då kvinnorna i sina färggranna sälskinnskläder. Det var många barn och än fler släktingar och efter sång och tal på grönländska, så ropades de nya eleverna upp och sist var Eva, dagen till ära klädd i mammas rävskinnsmössa från Jakutien, följde jag med henne och bägge ställde vi oss i en sorts kö med ett rep. Så följde vi alla repet, gick ut ur lokalen och barnen placerades mot en vägg och som värsta fotografuppbåd stod alla släktingar på led och fotade deras allra första skoldag och skolfoto.

Därefter gick vi till klassrummet, barnen satte sig ned, några grät när de förstod att de snart skulle bli lämnade ensamma, alla fick en chokladkaka och söt läskeblask (detsamma gällde Dana och eftersom vi inte kör socker och godis i familjen, så var ju de glada!) och så gick vi föräldrar tillbaka till gymnastiksalen och drack kaffe. Jag var extra glad för ingen motsatte sig att Pam och jag filmade och det berodde på att Christian, en vän som är lärare, hade informerat de övriga lärarna och hjälpt mig trycka upp film tillstånd och det blev en mycket fin start.

Dessutom hade jag med hjälp av två nya vänner, Julie och Laila, skrivit en proklamation som satts upp på ortens anslagstavlor samt på Internet, vilken berättar vilka vi är, varför vi är här och angående filmen. Vi har bara mött vänlighet och stöd. Dana fick omgående vänner på dagiset, men när vi återvända igår, dvs. påföljande dag, så var dagis stängt. Det skulle visa sig att det inte alls var det dagis Dana skulle gå på, dessutom hade hon sagt att hon var sju år gammal och inte fyra och hamnat i en äldre grupp stora pojkar, så nu håller vi på med hennes fjärde inskolning här, samma som alltid, föräldrarna skall vara med ifall ungarna inte klarar det och så får man gå hem efter en timme. Som vanligt var det inga större problem att lämna var sig Eva eller Dana.

När jag kom för att hämta Eva, så visade det sig att hon hamnat med 6-åringar. Vi hade tänkt kanske det var helt ok, med tanke på att hon måste lära sig språket från början, men mötet slutade med att vi alla kom överrens att hon skulle flytta upp i sin egen ålder. Så idag börjar hon 2:an. Mindre barn och mer tid för henne var en perfekt lösning.

På hemvägen blev vi inbjudna till en granne som bjöd på en fantastisk kaffemik, dvs, ett gigantiskt bord med mat (säl, val, ren, myskoxe, torkad fisk) och kakor och tårtor. Hans dotter går is amma klass som Eva. Eller gick i samma klass!

Och, jag vet ni undrar, jag har lyckats få till hämtningen av bajs och kiss påsarna! Säkert de största, mest välfyllda kommunen hämtat på länge!

English version:

An intense week indeed!

The girls have started school and preschool respectively! All our things, 8 big crates of equipment that we sent from Sweden a month ago with RAL (Royal Arctic Line) is delayed at least another week. It this is causing us major problems. And they don´t answer our queries or questions, RAL, what a crap company! Read more about the problems of RAL here http://sermitsiaq.ag/ral-ved-faa-styr-containere

I am really irritated because they show a complete lack of service mindedness and a complete arrogance without limits!

BUT, let us talk about the overwhelmingly positive things of life instead, like the girls have started school in the settlement!

“We don´t understand a word what is said” , both girls said after their first day!

Both smiled whilst saying that and they were happy with their first day. The local people here are really nice. It was the biggest occasion for Eva, because it was her first day ever in school like for many others here! (In reality, this was the third time she did her first day ever in school!)All kids and parents met up at the sports hall, where a big table with cookies and coffee awaited us all.  Many of the Greenlanders both parents and kids, where dressed in their beautiful traditional outfits, especially the women in their colorful sealskin clothes. There were many kids, but even more parents and relatives. And after some singing and speeches in Greenlandic, the first timers where each called up and the last one was Eva, dressed in her mother’s polar fox hat from Yakutia. I joined Eva as a parent and together with the other kids and one parent, we walked in line out of the building up to a wall where all the kids set down and their parents and relatives formed a group as the worst of news photographers and documented their first ever day in school!

Then, we all trotted off to the new class room, some kids where crying when they realized their parents would soon leave them, all kids where given a sweet pop and a chocolate bar (which made dana and Eva happy, because we don´t give them this sweet stuff more than weekly) and after this, we parents left the room and met up at the sportshall for some cookies and coffee. I was extra happy because nobody felt offended or bothered by Pam and me filming, much due to the help of a friend who is a teacher, Christian, who had informed about the project for the other teachers and helped me print appearance releases, so it all went down a great beginning.

On top of this, two other friends, Julie and Laila, had helped me to write a proclamation which has been nailed up on notice boards and on Facebook to explain who we are, why we are here and as regards to the documentary in making. So far, we have only met kindness and support.

Dana found friends at the preschool immediately, but when we came to leave her yesterday, the preschool was closed. After waiting for an hour, it turned out it was the wrong preschool, to a certain degree due to the fact that Dana had told people she was 7, not 4 years old….so, today, we are back to schooling Dana as newbie at another preschool, staying one hour just in case she gets scared…;-)….and after an hour we will return home. As always, there´s no issues involved with leaving the kids by themselves.

When I came to pick up Eva yesterday it turns out she instead ended up with the 6 years old. Our thoughts was that it might be easier for her to pick up Greenlandic, if beginning form the first word. But after having had a meeting with her teachers, we all agreed it was better for her to be with kids her own age and a smaller class where they could help Eva more with her Greenlandic. So today she starts in the second grade. Perfect solution.

Walking home we passed a neighbor, who had left their daughter as we had at her first day, and they invited us to this extra ordinary kaffemik, e.g. a big party with a table full of local delicacies like seal, whale, reindeer, muskox, dried fish and loads of cakes and cookies.

And, I know you want to know, I have been able to get the latrine picked up! Most likely the biggest the local council have ever dealt with.