(Swedish version first followed by an English one)
Äntligen bor jag i en miljö omgiven av en storslagen natur!
Ända sedan 2007, tio år nu, har jag bott i stadsmiljö. Även om jag av och till varit ute korta perioder på vandringar, Expeditioner och skidturer i en storslagen natur, så har jag längtat att åter få bo och leva i en miljö präglad av en storslagen natur. Så är det nu!
En av huvudanledningarna till att vi är här i samhället är att jag vill att mina döttrar skall få prova på den miljö som jag till viss del växt upp och tillbringat många år av mitt liv. De är verkligen betongbarn. När vi först kom hit, så de första dagarna, föredrog de, trots det varma vädret, att vara inomhus och se på film eller spela spel. Men för varje dag har de börjat vara ute och göra vad de kallar upptäcksresor, som lett dem ända nedan till stranden, som finns alldeles under oss en tvär promenad ned och upp. Där har de hittat bitar av isberg som lurat ner dem i det iskalla vattnet. Just nu är de så uppspelta och lyckliga att jag är helt utmattad. De är högt och lågt. Och, igår gick vi och besökte Danas kommande dagis, där hon börjar på onsdag. Samma dag som Eva börjar skolan. Här får ungarna ha med sig packad lunch och mellanmål och får ett mellanmål på dagis och skolan. Generellt, dyrare och omständligare än Sverige. Hur folk får det att gå ihop ekonomiskt här i byn, är för mig en gåta. Ja, på hela Grönland. Men jag kommer att ta reda på det förr eller senare.
Naturen, ja, jag måste säga, förutom havets närhet och isberg, så är själva fjällmiljön mycket lik den jag levde i norra Dalarna. Tjärnar, bäckar, fåglar, runda gamla fjäll, samma flora och korpar och räv. Ja, igår vid midnatt när jag var ute ensam där på fjället…det verkar som folk är kustmänniskor mer än fjällmänniskor, för än har jag inte träffat en endaste lokalbo på fjället….så dök en svartpälsad polarräv upp som nyfiket strök omkring. Oerhört vackert, spännande och jag kände då, tack och lov att jag är tillbaka! I stort sett varje dag har jag varit ute på fjället, endera för att filma denna tid, eller för att idka Pams och min nya begivenhet, trailrunning. Igår körde jag 11 km över fjällets halvblöta myrar ned till Eqalunnquit, som erbjöd en storslagen utsikt över en fjord, men det var så myggigt att jag inte kunde stanna och fota.
I övrigt har det varit en enda berg- och dalbana sedan ankomsten med upplevelser och saker som skall göras för att få bo här. Massor. Och ingen har hämtat säcken med piss och skit än. Så något har vi gjort fel!
English version
Finally I am back living in an environment dominated by a great nature and the great outdoors!
It is more than 10 years since I left the countryside and moved into the cities. And even though have spent short times, like months, on Expeditions, hiking or skiing in some of our world’s great outdoors, I have dearly missed living in the midst of it. But finally it has happened!
One of the main reasons we have decided to come and live in this settlement is because I want my daughters to get an idea of my own background and what I have grown up living in for most of my many years. Because they´re really kids of the urban environment. When we first arrived to the settlement, they preferred to be inside and play, watch movies and do their games, even though weather was hot and fresh at the same time and the play area immense. But for every passing day, they have moved out from the indoors to the outdoors and they have even made trips down to the beach to look at some small ice pieces which has calved off the bigger icebergs in the bay. They call themselves, oddly enough, explorers. It is a steep up and down walk, so good training. Therefore, at this precise moment their joys of life are great and they have suddenly turned into a bunch of hard to handle girls who are like a tornado arriving every time we meet. Yes, I am more knackered than ever! And, yesterday, we all went to visit Danas preschool and Eva´s school. They both begin their local education on Wednesday. Compared to Sweden, they have to bring their packed lunch here and a snack. Everything, if I compare with Sweden, is more expensive and complicated. How people in the settlement survive with all these high costs, way higher than Sweden, which still is one of the most expensive countries in the world, I have no idea. But I will find out. And this thought takes in the whole of Greenland.
The great nature…well, I have to say that apart from the coastal life and icebergs, the mountains and its environment is extremely similar to what I have lived in most of my life. Tarns, streams, wet bogs and marshes, old and rounded mountains, same flora and many ravens and the odd fox. Yes, yesterday, I came across a black furred Arctic fox who was curiously sniffing around my place where I was preparing for a midnight sun shoot over the settlement. All incredibly beautiful and peaceful. Thank God I am back in this type of environment! And, pretty much every day since we arrived, I have spent a few hours in this great mountain environment wither walking carrying cameras for a shoot or trailrunning, Pams and my new obsession. Last night, late, I ran over half wet marshes to a fiord named Eqalunnquit, which offered a grand view dotted with icebergs, but it was too many mosquitoes, so I could stop and take a photo with the old Iphone.
Otherwise, it has been a roller coaster of a life since we arrived with experiences and have-to-dos to be able to live here. Loads. And nobody has come to pick up that heavy polythene bag of piss and shit I left outside the other day. So we have done something wrong!
