(Swedish version first, the English one follows)
Vi har ännu inte fått plats på vare sig skola eller dagis. Vi står i kö. Vi är inte de enda här i Nuuk som står i kö. Så vi gör andra saker. Pam har halvdags skola med Eva, Dana hon låtsas studera, men gör andra saker på IPAD:en. Främst försöker vi få tjejerna att anpassa sig till de nya miljöerna. Nuuk är ju väldigt skandinaviskt modernt, så där är det lätt. Gällande snö och kyla, var det lite besvärligt i början, det var kalla vindar och de är asfaltstjejer vana att gå på platta vägar, men nu efter snart två månader, så är det här med snö, kyla, tvära berg och annat, en del av vardagen och det är fantastiskt hur fort de anpassat sig. De har till och med lärt fallteknik och hur man tar sig fram och traverserar bergssidor. Och framförallt hur mycket de tycker om snö. Vi har också försökt fiska torsk, men har mest förstört utrustning till följd av farsans gamla grejer….
Vi försöker träffa andra barn så ofta vi kan. Ikväll skall vi träffa landets talman här hemma i Amalies lägenhet. Vi kommer att servera valkött. Så kan barnen säga sina namn på grönländska:
”Evamik och Danamik”.
Jag tror de kommer att lära sig grönländska, så fort de hamnar i skola och på dagis. Värre för oss gamlingar. Generellt har de anpassat sig bättre på alla nivåer, tjejerna. Nu talar de heller inte mer om sina gamla kompisar och skolor i Malmö. Och det är oerhört värdefullt att de har varandra. En sak är klar, detta är perfekt för familjesammanhållningen. Visserligen jobbar vi ungefär lika mycket som förut, men utan Internet i hemmet, så har vi hur mycket tid som helst att vara tillsammans!
Och oerhört värdefullt för ett äktenskap!
Så fram till nu, enligt plan och helt rätt beslut!
(English version)
We haven´t been able to access a place at a local school or preschool yet. We are in a queue. We are not the only ones in a queue here in Nuuk. So, we spend our time doing other things. Well, Pam has half day lessons with the girls, Eva is doing quite well, but Dana just pretends to be doing her homework. Most of all, we are trying to get them to adapt to the new environment. When it comes to life in Nuuk, which is very modern Scandinavian this has been easy to adapt to. As regards to the cold and snow, it was initially demanding with the high freezing winds and since they´re girls of urban life, with flat streets to walk on, it took some time, but now they´re shooting up and down hills and mountains and they have learnt how to fall on steep walls, how to traverse and walk best on snow and ice on mountains. They have adapted very well and like snow and ice. We have also started to try to catch halibut and cod on dad´s old fishing rods, but have just managed to ruin the equipment.
We try to meet other kids as much as possible. Tonight we will meet the speaker of the Greenlandic parliament back home here in Amelie’s flat. We will serve whale meat. So the kids know how to say their names in Greenlandic:
“Evamik and Danamik.”
I think they will pick up Greenlandic quite quick as soon as they end up in school and preschool. Generally, they have adapted real well on all levels, the girls. They have also stopped talking about their friends in their respective schools in Malmö. And it is really great that they have each other. Because, one thing is for sure, it is perfect for the family bonding. We do work as much as before, which mean most of the time but on our own premises, but without Internet at home, gee, we have a lot of extra time to be together!
And this have been real helpful for a superb marriage!
So, up until now, we are on schedule and the decision is the right one!
