(Swedish version first, the English one follows)
Nuuk och Grönland ger verkligen perspektiv på det mesta av vad livet handlar om!
I just det här specifika påståendet tänker jag på detta med aktivist organisationer som exempelvis Greenpeace. De är inte populära här på Grönland. Och efter att ha sett Alethea Arnaquq-Barils utmärkta dokumentär Angry Inut och hör vad folk säger lokalt i Nuuk, så inser jag att de har gjort mycket skada här på Grönland genom sina kampanjer mot säl- och valjakt. De har värderat vad de ser som grymhet mot djur högre än grönländarnas rätt att existera. Först var de del av de kampanjer som stoppade jakt på säl, nu attackerar de oljeriggar för att stoppa arbetet här, eftersom de känner till att Arktis ekologi är ytterst känslig, men de gör det utan att konsultera grönländarna i ämnet. När de äntligen efter att ha varit kolonialiserade av danskarna, får en viss rätt till självbestämning, exempelvis bestämma själv vad de skall göra med sina resurser och tillgångar, som oljeprospektering, som kan leda till att de blir ett helt eget självstyrt land, ja då anländer Greenpeace aktivister och ger sig på oljeborrarna. Utan att prata med grönländarna. Faktiskt har deras aktivism ställt till så mycket elände för olika inuitfolk världen över att en före detta president för det självbestämmande territoriet Nunavut (f.d North West Territories i Kanada), Stephen Kakfwi sade under ett möte inuiter mellan 1984 i Yellowknife:
”Den här nya kraften är potentiellt farligare för våra länder än de som vill utnyttja våra marker och mycket mer oppressing än koloniala regeringar.”
Dokumentären Angry Inuk visar också att de här stora aktivist organisationerna ofta finansieras av välbeställda människor från Hollywood och storstäderna som nästan inget vet eller som ens varit i dessa trakter. Och det är ytterst tveksamt tycker jag. För som den dokumentären visar, så gör det att de kör kampanjer som i första hand ger inkomster till organisationen, typ anti säljakt som med söta gråtande vitapälsade sälkutar som de vet lockar stadsbor och välmenande västerlänningar att skänka pengar. Och det lustiga är att just den här arten av sälar, vikare, inte är det minsta utrotningshotad. Den är bara gullig.
Nu vet jag att Greenpeace exempelvis bett om ursäkt för den skada de tillfogat inuitfolk världen över, men av att döma här i Grönland, så anser folk här att visserligen har de bett om ursäkt, men fortsätter ändå som grönländarna ser som en ny typ av kolonialiserande. Nu skall Greenpeace bestämma för inuiterna hur de skall leva sitt liv.
Personligen anser jag att det är lätt att vara för Greenpeace när man lever i västvärlden, men mycket svårt när man ser hur verkligheten ser ut när man är på Grönland. När jag tänker på det, så hade inte de sibiriska renskötarfolken jag träffat, mycket till övers för Greenpeace heller. Så åter är det västerlandet som fortsätter sin kolonialisering av andra. Jag är ju för aktivism, eftersom jag anser att man bryr sig. Men ibland kan även det bli fel när man inte får hela bilden serverad utan bara en del av den.
Läs gärna den här intressanta rapporten av Dr Anthony Speca från mars 2014.
(English version)
One thing is clear, Nuuk and Greenland really gives life a much wider perspective on life!
In this particular case of expression I am thinking about activist organizations like Greenpeace. They´re not popular here in Greenland. And, after having seen Alethea Arnaquq-Baril excellent film the Angry Inuk and heard what local people say here in Nuuk, I do understand they have done a great deal of damage here in Greenland with specifically their campaigns against seal- and whale hunting. Their actions show that they value animals before the right for the Greenlanders to exist in an environment of their own choice. First out was their campaigns to stop seal hunting and commercial selling of fur and nowadays they attack oil riggs to stop the prospecting for oil, since they do know the Arctic ecology is extremely sensitive, but they do it without consulting the Greenlanders. Who, when they´ve finally been able to get self-rule from their colonizers, the Danes, which means they can take their own decisions as regards to what they want to do with their own natural resources, the Greenpeace activists arrive and attack oil riggs without even consulting the people of the land they attack. The reality is that their activism caused so much damage for the Inuit, that a former president of what is now Nunavut (formerly the North West territories of Canada) said at a meeting between Inuits worldwide in Yellowknife 1984:
“This force is potentially far more dangerous than the threat to our lands posed by resource developers and far more oppressing than colonial governments.”
Angry Inuk, the documentary, also shows that many of these gigantic activist organizations, like Greenpeace, get funded by rich Hollywood celebrities or other well-meaning people in the big cities worldwide, who have never, or very little, been in these affected areas or generally have no clue at all as regards to the life of the Inuit. This is highly suspect I think personally. As the documentary reveals, this means that these organizations prefer to run campaigns like the anti-seal one with cute looking white furred crying ringseal babies, ahead of much more important ones, because it adds a lot of money to their organizations because once again, it attracts well-meaning Westerners to donate money to this cause. And the funny observation from me is, these ringed seals ain´t even close to being endangered. They´re just cute.
I do also know that Greenpeace have publically said that they´re regret their early actions against the subsistence living of the Inuit, but judging from what people in Nuuk say, they´re still continuing what many believe is a new type of colonization. Let me just add that I see myself as having activist opinions in general, and this is damned easy in the West, when you live far from any Inuits or other indigenous people, but it is very hard to support for example Greenpeace once you are in Greenland. When I think about, local reindeer herders in Siberia, didn´t think much of these activist organizations either. So once again, it is some kind of Western colonialization going on. Once again, it is Greenpeace who decide what type of life the Inuit should live. I am for activism because I think it shows you do care about our globe. But sometimes things can go badly wrong when one doesn´t have the full picture of the reality existing in front of you when you take a decision.
Do read this interesting report by Dr Anthony Speca from March 2014.
One comment