Första gången jag besökte det Kungliga Geografiska Sällskapet I London var i samband med min Sibirien-föreläsning 2005. Det sades att jag var den fjärde svensken i historien (Sven hedin, Otto Nordenskiöld och Valter Schytt) att föreläsa i dessa anrika lokaler som fick sin början 1830 i syftet att upplysa om den geografiska världen. Kanske är den mest känd för att ha ”sponsrat” Expeditioner som senare blev historiska, allt från Livingstone och Stanley till Shackleton. Men egentligen har det varit ganska tyst sedan 1970-talet, kanske var Wally Herberts promenad över Nordpolen den sista stora sponsringen, men ändock så tog andra saker över folks intresse. Typ månlandingar! Det till trots var ryktet lika starkt den dag jag gjorde min föreläsning där, vilken till viss del var avgörande för mitt professionella liv, men jag kände mig överväldigad av det hela!
Åren har gått och jag besöker lokalerna där på Kensington Gore 1 så ofta jag är där i London. Idag är det en kamp mellan den akademiska delen, geograferna, och den s.k explorerdelen, där de först nämnda är klara vinnare. Idag finns den historiska känslan kvar i den anrika byggnaden, mer som ett museum, men alla lär överleva, så här är mycken konferensverksamhet, jag har affärsmöten i lokalerna, en låg kostnad för s.k Fellows, men framförallt kommer jag hit för kartrummet, som det heter. Här finns alla bilder, alla kartor, alla lämnade rapporter från historien. Idag finns det mesta på nätet av alla nya Expeditioner, dock inte de historiska. Så jag kom hit för att söka material om Grönland. Gällande denna jätte ö, så är nog det kungliga danska geografiska sällskapet bättre, ändock fann jag foton, kartor och skrifter mer än 100 år gamla som är av stort intresse.
Främst kartorna där jag då kan se exakt var inlandsisen var placerad, för att kunna jämföra med idag. Även foton är av stort värde. Men mycket fanns det inte. Britterna var mer fokuserade på att bli först fram till endera Nordpolen och eller öppna Nordvästpassagen. Vår egen (och finnarnas) E.A Nordenskiöld ville ju utforska om det fanns en tropisk värld mitt på Grönland. Självklart hittade han inget då men om man nu ser på den historiska klimatutvecklingen att ön faktiskt täcktes av skog för miljoner år sedan, ja, kanske inte helt fel ute.
Kanske är det så att den gamla lystern håller på att försvinna, men jag skulle ändå vilja säga att de historiska lokalerna är värde ett besök för alla de som har intresse av geografiska upptäckter! Ok, maten är med världens sämsta, men den historiska känslan är kvar!
