Dyrt i Nuuk/Pricey in Nuuk
Nuuk
Svensk version först/English version further down
53 svenska spänn för den billigaste och minsta tuben tandkräm. Ett litet paket Husman Knäckebröd som kostar en femma hemma, kostar 42 spänn här. Cheerios som ungarna brukar äta, 65 kronor för paket. Jag hoppar över att nämna priserna på grönsaker och frukt. Nu finns det av och till någon typ av rea, köp 3-5 som leder till ett lägre pris. Kaffe….och jag som bara tog med mig en paket Skånerost och eftersom vi är extremt jetlaggade, så är halva det paketet avverkat i ett försök att hålla sig vaken och njuta av denna storslagna utsikt, detta fantastiska vårväder och spännande miljö.
Jag förstår orsakerna som en liten marknad, långa och dyra transporter, i det närmaste ingen konkurrens, men det känns i plånboken. Nu har min minimalist expert, min fru Pam, bott här i över en månad så går det att leva förhållandevis drägligt ändå. Hon har levt på havregrynsgröt, rågmjölspannkaka, danskt rågbröd, ägg, danskt rågbröd och ägg, danskt rågbröd och ägg. Nu blir det ju kanske inte så frugalt då, men en av mina idéer, som köps av familjen, är att vi försöker leva ungefär som våra grannar. Damen vi hyr av, en helt fantastisk lägenhet med den bästa utsikt jag haft, hon hyr ut av det enkla skälet att hon helt enkelt inte har råd att betala hyran, som är på drygt 9000 spänn i månaden. Så genom att bo hos en väninna, så sparar hon pengar. Sägas skall att standarden i lägenheten är lika hög som i Sverige. Detsamma gäller utbudet i kylskåp och så vidare.
En annan snabb observation gjord efter bara tre dagar är att alla framstår som mycket välklädda, märkeskläder och går man in i en affär, så är utbudet så starkt ekologisk och klimatstarkt, att helt plötsligt verkar det som om det är det enda man kan köpa. Det är lika dyrt i Jakutsk och Svalbard, men där finns i alla fall billigare mat, typ nudlar för några kronor. Men inte här. Det finns inte ens en kinesisk marknad för krafs! Nu är detta blott en initial observation, framtiden får visa hur det egentligen är.
Jag började träna ungarna direkt för vad som komma skall. Ut i snön och det märks att de är snöovana. Ramlar, fastnar och Dana gnäller. Hon som var så tuff, minns Englandsresan, och nu så där dagisgnällig. Eva, som vanligtvis är blyg och försiktig i Sverige, hon blir tvärtom, modig, ansvarsfull och det höll på att gå lite illa direkt, men jag är stolt, Pam likaså. Hon körde pulka utför en ganska tvär och lång backe igår och tog lite stryk, trots att jag talade om för henne att inte göra det. Jag förespråker helt för att försöka och så lära sig av resan av att prova för att se var gränserna går. Idag klättrade vi en kanske 60 gradig 100 meter hög vägg och hon fattar tekniken hur man klättrar säkert och var bara en skvätt rädd. Mest älskade hon det. Så har vi knallat och gått 5-6 km varje dag. De är helt underbara som reskamrater! Alltid skratt, skämt och stoj. Dessutom inget Internet, ingen IPAD utan bara tid tillsammans.
Kroppen håller på att anpassa sig till kylan. Så jag äter oerhörda mängder, främst fett, de andra också, jag känner mig frusen på kvällarna. Jag kissar ofta, ännu ett tecken på att kroppen sakta anpassar sig till ett kallare klimat. Förresten, lagade jag en underbart god fenvalspäcksgryta som var jättefet igår och som räcker än.
Ja, till sist undrar jag, hur har de råd de som inget har att leva på här? Det är min stora undran just nu. Jag har en förkänsla ett minimi lönerna inte täcker behovet. Och i turist broschyrerna man ser gör de reklam för folk i kostym som gör business. Lite fundersamt att se, det känns malplacerat. Jag vandrade också genom ett slitet bostadsområde i centrum som var påfallande likt det ryssarna kallar khrustjovskas. Det var ett bostadsprojekt med billiga lägenheter som sattes upp i rekordfart och kvalitén blev därefter, så att alla skulle kunna ha sitt egna hem. Trånga, krångliga och opålitliga.
Nu letar jag skidor åt ungarna och jag hörde att man fick låna sådana vid den alpina backen eller skidcentret. Men först dags att göra dessa viktiga storyboards!
English version:
5 euro is the cost for the smallest and cheapest dental cream. A small packet of Swedish crispbread which normally costs half a euro, will slap your wallet out of 4.5 euro. Cheerios, a staple morning diet for the girls, 6.5 euro. I won´t even mention the prices for fruit and veggies. I have noticed there are lower prices for some items, if you buy 3-5 of this, you will save this and that. Coffee….I am slapping myself for only bringing one packet of Skånerost, a strong and tasty Swedish coffee and since we are badly jetlagged we need three times the normal amount of coffee to stay awake to be able to enjoy these dramatic views, this wonderful sunny spring weather and this exciting atmosphere.
I do understand the reasons for this. As a small market, long and expensive transports, hardly any competition, but it does hurt the wallet! Fortunately my wife has been here for the past month and she is quite a minimalist so she´s been choosing products to live on like oats, barley pancakes, Danish rye bread, eggs, Danish rye bread, eggs, Danish rye bread and eggs! I don´t think we will stick to the same frugal regime, but as one of my ideas as a doc maker, which is fully backed by the rest of the family, is the idea to live a life similar to our neighbors. The nice lady from whom we rent this nice apartment with the best views I have ever had, well, she rents it to us because she cannot afford paying the rent, which is around 900 euro a month. So she stays with a friend whilst we are here. Good idea I think. Standard is as high as in Sweden. Including what is on offer in the freezer and fridge.
As a matter of fact, another observation I have done initially, based on my first three days here, it seems like everyone is well dressed, in brand gear and if you go to one of the very few supermarkets, they mainly offer organic and healthy choices. This is great, but expensive. But as far as I can see so far, it seems to be the only thing you can buy. It is as expensive in places like Yakutsk and Svalbard, but at least you have a choice of cheaper dishes like noodles for a few euros. But not here it seems. It doesn´t even seem to exist a Chinese market selling a lot of cheap rubbish! But as I mentioned earlier, this is just an initial observation.
I have started preparing the kids for what is waiting ahead. We literately jumped out into the snow and it was easy to see how uncomfortable they are in snow. They fall, get stuck and Dana moans a lot. She is far from what the legendary Nigel Winser at the RGS called one of the most impressive kids he had ever seen. She was tough as few, but now it seems like she has picked up some nursery school moaning habits. Eva, on the contrary, shy and careful at home, she turns responsible, brave and she almost even ended up in trouble yesterday. Even though I told her not to yesterday, she choose to go down a reasonably long and steep hill, she took a slight beating, but came up happy. Pam and me felt the same. You just have to try and find your limits whilst doing it. Today we did a short climb on a 60 degree wall, a 100 meter or so, and she gets the technique how to do it safely. She just felt the fear for a moment, but enjoyed it to its fullest. On top of that we have walked 5-6 km every day, up and down, and these two ladies are great company. They laugh, joke and are great travel partners. Another great thing with not having access to the Internet, so much extra time together.
The body is slowly acclimatizing to the cold. I eat enormous amounts of food right now, especially fat, and this applies to the others as well. I cooked a great fin whale casserole yesterday which is…fat! I am quite cold in the evnings, pee a lot and this is a sign of slowly getting ready.
Finally, I do wonder how do these people who have little afford this life in Nuuk? This is my major thought right now. Somehow I have a feeling those of the lowest income struggle badly. At the same time I do notice these glitzy tourist pamphlets showing a life style in Nuuk with folks in suits doing business. Sort of out of place. I did pass a series of blocks of apartments which are very similar to what the Russians call chrustyovskas. The name is taken from the former Ukrainian born leader Nikita Chrustyov who in great haste and poor quality build hundreds of thousands small, low ceilings and complicated apartments which all Soviet citizens could afford. Today they are badly run down and disliked. Right now I am looking for skis and skipoles for the girls. Somebody told me they could be accessed for free use at the ski resort. But first, time to do storyboards!