Jag har dumpat kött från menyn för alltid. Skälen som ledde fram till detta beslut är främst två. Jag har ju provat vegetarisk kost tidigare och haft dessa funderingar, då allra främst till följd av den moraliska aspekten. Ingen som följer jordens utveckling kan ju ducka för detta faktum att köttkrävande industrier som exemplevis McDonalds, förstör oerhörda mängder av mark för att kunna producera exemplevis kött. Så tillkommer behandlingen av de kreatur som skall göra jobbet och hela den här kommersiella orättvisan av några få storbolag som kör över allt och alla på det mest diktatoriska och maffialiknande sätt och påverkar opinionen genom skumma påtryckningar, ja, det har jag varit medveten om i många år, men familjeliv och arbete har gjort att jag liksom inte hunnit med att ta rätt eslut. Förrän nu. Och som alltid ligger det egoistiska skäl bakom varför det ledde fram till detta beslut.

Jag har tillbringat sommaren tillsammans med en inom äventyrsbranschen inte helt okänd läkare, som varit vegetarian de sista 20 åren och är nu 67 år gammal. Han gjorde ett starkt intryck med sin form, sin energi och vi åt i stort sett bara gigantiska skålar med sallad och grönsaker varje kväll. Det var länge sedan jag gick till sömns utan att känna mig däst eller med en funderan om jag behövde ta Novalucol eller inte, som jag tagit konstant sedan tidigt 90-tal. Dessutom fick jag mer energi, blev mer positiv i tanken och kände mig oerhört mycket lättare. Själviskt sett så mådde jag så mycket bättre. Dessutom tvingades jag av kulturella skäl äta enorma mängder kött till lunch. Mest häst och lamm. Så jämförelsen blev extrem minst sagt. Så jag återvände hem, mycket fundersam och med idé, som så många gånger tidigare, att göra någonting åt det hela. Vis av erfarenhet visste jag att så fort jag landade så var allt sig likt och att byta kost kräver att hela familjen ändrar sin inställning till ämnet.

När jag kom hem såg jag några dokumentärer som gav än mer perspektiv, och av en händelse så kom jag i kontakt med en gammal vän från cykeltiden, Dan, som nått kändis status i USA för sina artiklar i National Geographic om åldrandet och sin bestseller Blue Zones. Se hans TED föreläsning, oerhört inspirerande. Det mest skrämmande jag lärde mig av detta var att, åtminstone i USA, men jag misstänker att de övriga välfärdsländerna kanske inte skiljer så mycket, det var det faktum att ungefär hälften av män över 50 äter någon typ av medicin varje dag. Och att blodproppar och annat var mycket vanligt! Så jag har snackat lite med min egen omgivning, meän i den åldern, och skrämmande nog var flertalet pillerätare av olika medicinska skäl. Helt plötsligt insåg jag mitt föräldraansvar och tänkte:

“Jag kan ju inte råka ut för någon sådan åkomma som jag faktiskt kan göra någonting åt och jag förstår nu att det är mitt ansvar att sköta mig helt perfekt fysiskt.”

Jag har nu kört någon månad. Jag vet, det kan ännu sluta illa, men jag gör också en blogg om detta för att sätta press på mig själv. Och förutom att jag tappat åtskilliga kilon på en kort tid, månadsutgifterna för familjen har halverats, tjejerna har köpt min idé (tror jag) och det är tveklöst så att alla mår bättre. Och framför allt känns det som ett enkelt val och har inte varit alltför svårt. Och så när man har gjort ett sådant val, så försvinner ju mcket fett och socker från maten okså. Men jag ämnar äta fisk och ägg, när jag har ställt om kroppen. Och det unika med denna mänskliga kropp vi har, är ju hur fort det går att ställa om den till det bättre.

Jag tror att en mindre chock är det faktum att jag helt plötsligt insåg att jag var över 50. och överviktig. något jag försökt gömt bakom tesen att fett behövs för tunga Expeditioner, och däri ligger mycket sanning, i synnerhet om det är extrema naturområden, men under Englandsturen, så ökade jag på ölmagen och tyngden osannolikt nog, trots 6-8 timmars promenad och barnvagnsskjutande per dag.  Ja, maten var ju lite fetare än i Al Mahra öknen så klart…