Sarek-packningsbestyr igen och ett luddigt kåseri på köpet!
Så fort jag börjar packa så kan dottern Eva inte sova. Därför är det inte lika roligt att packa som det en gång varit. För då har man vetat att någonting spännande legat framför en. Så är det väl än, men helt klart, inte lika mycket. Det allra roligaste är ju trots allt hemma. Så jag sitter nu vid skrivbordet under tiden Eva går genom mina frystorkade rätter från REAL Turmat. Jocke från Getout har leverarerat igen! Sundip har ringt. Han vill att jag skall följa med och fotografera Sarek i höstskrud. Varför inte? Så nu packar jag igen.
Jag lämnar yxan hemma. Vi har inget behov av den just nu. Däremot tar jag med mig en tjock bok jag fått av min hustru. En unik första utgåva från Carsten Niebuhr och Peter Forsskål´s Arabia Felix tur. på tyska. Jag läser den säkert på tåget upp. En lång resa det. Dyrare för mig att ta tåget från Malmö än det var för Sundip att flyga t.o.r från London. Något är fel…..
Sundip har precis förlorat en koncession i Etiopien. Så han kanske är lite ledsen. Men han har också gjort en sådan där ultramarathon tur i Mongoliet alldeles nyss, så han är nog i bra form. Så vi får hoppas på tufft väder och blött vide så han lugnar ned sig. Jag vill gärna att vi på denna vecka tar oss åtminstone till Skarjastugan, men ett sista nattläger strax i närheten av den personliga favoriten Äpar är gott nog. Vi tar en dag i taget.
Långkalsongerna har jag i alla fall packat. Min mor, oavsett vart jag befunnit mig i världen när jag ringt, har frågat om jag fryser och har långkalsongerna på mig. Idag kan jag svara, jag har de bästa, mor, de allra bästa. De från Termo. I mina ögon, underklädernas Rolls Royce. Kvalité, form och känsla. Kanske en gnutta dyrare, men håller längre. Jag förstår inte att de inte är mer använda i vårt avlånga land. Men snart blir det nog så.
