Matens pris: Reflexioner
Det har gått mer än ett år nu sedan jag slutade äta kött. Jag har också dragit ned rejält på intag av mjölkprodukter, fisk och kyckling. Ja, kyckling äter jag i det närmaste ingenting. Svårast att släppa är osten måste jag säga. Den är framförallt så andvänbar när det gäller att få till mat för hungriga barn. Och vuxna för den delen. Men i övrigt så lever familjen och jag klart övervägande på frukt, grönsaker, spannmålsprodukter och fiberberikad mat och bröd. Samt tofu, soba pasta, bönor och kikärtor och av och till sojaprodukter. Problemet med soja, det är ju att det är en av huvudorsakerna till skövlingen av regnskog i Amazonas, som jag sett med egna ögon. Så det är liksom inget antagande, utan en sanning. Och den sista veckan har jag lyssnat på Daniel Öhman´s och Malin Olofsson´s Guldspadevinnande reportage i Ekot om Matens pris, lyssna gärna här https://archive.org/details/ekgrmatenspris vilket har hjälpt till att öppna ögonen för den sanslösa mängden bekämpningsmedel i maten vi äter. Det här är ju ingenting jag ägnat alltför mycket tid åt tidigare, jag har vetat om det, men ignorerat verkligheten. Ja, tills det jag bytte kost Och viktigast av allt, jag vill ju att mina döttrar skall få i sig det bästa som finns inom rimlighetens pris. För än är det ju så, även om det håller på att förändras, att ekologisk mat höjer kostnaden avsevärt varje månad. men vi försöker ändå handla ekologiska produkter. Och därför går vi till Möllans torg varje lördag och köper upp frukt och grönsaker för 4-5 dagar framåt. Här finns också ett persiskt bageri där vi köper det långa sesambrödet varje gång, ja, även ett irakiskt bageri, thailändsk affär där färsk tofu kan inhandlas och mycket, mycket mer.
Häromdagen tänkte jag dock, efter att ha lyssnat på Matens Pris i Ekot och läst DN:s artkel på morgonen om ökad antibiotika i djur inom EU, fråga om ursprunget till all frukt och alla grönsaker som säljs på detta fantastiska torg. Den billigaste frukten finns i norr och den dyraste i söder. Och det skiljer en tio mellan priset på morötter i de två delarna. Så i söder var allt svensk producerat och i norr kom nästan all frukt och alla grönsaker från Spanien. Och enligt DN:s artikel, som jag tror på, så är Spanien värst på bekämpningsmedel. Jag frågade också varifrån frukt och grönsakerna anskaffades och alla svarade grossister. Nu har jag handlat här under några år och ser att 1/3 del av den frukt och de grönsaker jag köpt i stånden längst i norr av torget, ruttnar. Så nu köper jag inte där mer. Det är som om mycket av det vad som säljs där i norr av torget är just på gränsen att ruttna. Så det har fått mig att fundera. För priserna i söder är desamma som på ICA eller Hemköp, men det är klart, stämningen på torget är mer spännande. Nu finns det någon affär i Malmö som säljer organisk mat, men de jag har besökt, kanske beror det på mig, är sanslöst oengagerade, otrevliga och saknar helt någon sorts servicekänsla. Så dit går jag inte igen frivilligt.
Jag baserar en del av dessa funderingar på tiden i Moss Side och under köttätar tiden, att jag alltid köpte det bliiligaste köttet. I Moss Side var det billigare att äta på en snabbmatsrestaurang än att handla grönsaker och frukt. Återigen är det så att ju mindre pengar man har, desto mer kostar det på kroppsligt och mentalt. Och jag tror detta är till viss del möjligheter som finns i de stora städerna, för när jag tänker tillbaka på min tid på landsbygden, fanns det bara en affär. Dyr och med långa transporter, så att bo i stor stad har sina fördelar. Förutom avsaknad av frisk luft, skog och utrymme….något jga börjar sakna oerhört mycket. Tänk en tjärn mitt i skogen en tidig höstmorgon med en låg dimma över hela omgivningen. Alldeles tyst förutom en kraxande korp. Det är också hälsa! Det vill jag visa mina döttrar…..
