“Skulle du göra om det?” frågade Matt samtidigt som han slog på sin pannlampa och kröp ur sovsäcken.

Han hade knappt sovit under natten. Temperaturen var bara runt -10 grader, men för att spara vikt och få med sig all sin kamera utrustningen, hade han bara tagit med sig en billig sommar sovsäck. Han hade kommit till Sverige för att prata med mig om Sibirien. som en del av hans TV-serie om Sibirien, och jag hade åter “tvingats” berätta om Sibirien färden 2004-5. Jag har ju gjort en del färder sedan dess, men det är fortfarande så idag att det är den färden jag får berätta om. Men, där låg jag varm och nöjd efter en helt okej natt. Det var ju ett tag sedan sist. Nämligen under Frozen Frontier-färden 2012 med temperaturer under -50, men då hade vi haft vedkamin inne i tältet, även om den brann ut under natten och iskylan återvände, så hade vi hunnit bli varma. men under Kolyma turen hade Johan Ivarsson och jag inte haft någon värmekälla. Ofta fick vi inte ens igång köket. Det är svårt att beskriva vilken kamp det var på alla vis att klara av de iskalla nätterna under den iskalla sibiriska vinternatten. Nu, där i vindkyddet vid Snogeholms strövområde i Skåne, efter en natt där jag vaknat ofta, men somnat om snabbt, men av och till försökt täckt ansiktet mot kylan som försökte tränga i i den varma sovsäcken, så mindes jag smärtan, bristen på sömn och den helt osannolika kylan från Kolyma. Det gick knappt att tänka då, bara stå emot kylan. Överleva, inget annat. Skulle jag vilja göra om det?

“Nja…..låt mig komma ur säcken” , svarade jag trevande och kröp ur säcken.

Det momentet hade varit med det svåraste eftersom vi sov i pjäxor, med all teknik, men det var i alla fall en gnutta varmt, förutom knäna. Vi levde dessutom i ett evigt mörker. Men vilken tystnad. Ibland hörde vi någon polarvarg, exploderande träd eller någon korp. Jag tänkte, jag är 53 år nu, skulle jag klarade av det rent fysiskt, att dra 150 kg eller mer dag ut och dag in i månader? Sedan kom jag på att jag är ju faktiskt i bättre form än jag varit på mycket länge. Jag vill fortfarande och minst av allt, vill jag bli någon typisk lönnfet, uttråkad, bekväm och pillerätande 50 åring. Och jag kan mer om folk och fä i det här området än någonsin. Så motivationen finns. Så jag svarade:

” Jag skulle kunna tänka mig det, ja, men inte i samma sträcka.”

FF Festival Trailer 100915 from Outwild TV on Vimeo.