En liten fördel som en evigt resande medelålders man som jag själv har i jämförelse med Sveriges övriga befolkning, är att jag ständigt återvänder hem med ett nytt perspektiv på livet och den övriga jordens invånare. Och på så sätt kan jag dra en slutsats hur mitt eget land förändrats. Och jag tycker att varje gång jag återvänt hem de senaste åren, så har en försämring skett. Folk bryr sig mindre och isolerar sig mer. Framförallt äldre män. Så det förvånar mig inte att jag läste detta från SVT:s hemsida angående vilka som står för det främsta motståndet gällande att hjälpa flyktingar att komma till Sverige:

I vår undersökning har vi också tagit reda på vilka grupper som tydligast vill minska flyktingmottagandet. De är i större utsträckning män, äldre personer och de med låg utbildning. 

Jag har ju en del bekanta som passar in i denna tragiska grupp människor. Och ja, de är bortskämda, skall leva sitt eget bekväma liv utan att involvera alltför många andra människor, de bryr sig inte, vill inte engagera sig och deras liv har varit extremt lätta i mina ögon. Alltså första klassens gnällspikar. Det är som om de gett upp livet, orkar inte kämpa eller bry sig mer utan de vill ha allt så smärtfritt och fritt från komplikationer tills den dag de avslutar deras unika vistelse på jorden. Så oerhört traigiskt tråkigt och meningslöst. Att bara vara utan att bry sig för mycket. Så jag har för länge sedan slutat engagera mig eller föra fram min åsikt. Det är som att spotta i motvind. Meningslöst. Och det är obegripligt att någon vill kasta bort denna enda unika chans de har att leva på jorden. För när det tar slut, då är det slut.

Att en tredjedel av landets befolkning är tvärt emot att ta emot fler flyktingar är för mig nästan obegripligt att förstå. Förutom att jag då begriper att det är deras enkla liv som ställer till det, så ibland undrar jag om det krävs att vårt land får gå genom stora svårigheter så att denna grupp åter förstår att vi är på jorden tillsammans allihop och nästa gång kan det vara vår tur att behöva hjälp från andra. Jag börjar tro att kanske får man applicera den amerikanske filmaren Michael Moore´s åsikt att 100 miljoner amerikaner är stendumma på den svenska befolkningen också, för de få gånger jag försökt förklara det faktum att det kan kanske bli så att livet förändras drastiskt till det sämre även för dem och då behöver de andras hjälp, så går denna åsikt bara inte hem. Och de ytterst få gånger jag försöker göra som Jenny Nordberg så skickligt förklarar situationen i SvD, så är det som att tala med en vägg av oförstånd. Deras enda förklaring är att de stjäl och tar våra jobb. Allt detta är ju tämligen överbevisat fel, men de lyssnar inte. Så det är meningslöst.

På den positiva sidan så har jag, i liket med denna opinionsundersökning som SVT refererar till, så är verkligheten så här just nu:

De som tvärtom vill ändra Sveriges regler så att fler flyktingar får komma hit är kvinnor, personer med högre utbildning samt yngre.

Det förvånar heller inte. Utbildning innebär att man vet mer, vill veta mer, oftast reser, lär sig mer och kan skapa en verklighet baserat på att man kan sätta in saker och ting i sin rätta helhet. Att kvinnor är varmare och bättre människor är heller ingen nyhet. Glädjen är dock att de yngre verkar mer medvetna igen och det gäller bara att se till att de stannar där innan de blir medelåldersmän och ger upp livet för att bara existerar till döden anländer och knackar på deras tjocka dörr.

Tänk att livet skall behöva vara så jädra bekvämt då!

Artiklar som det refereras till:

• * SVT och opinionsundersökningen (Se http://www.svt.se/nyheter/inrikes/svenska-folket-splittrat-om-flyktingmottagningen)
• Michael Moore´s artikel http://www.indiewire.com/article/michael-moores-13-rules-for-making-documentary-films-20140910
• Jenny Nordbergs flykting artikel http://www.svd.se/vad-ar-problemet-hos-varldens-rikaste-kontinent