Berättelsen bakom ett foto och längtan

Den här bilden är den mest betittade och kommenterade av all bilder jag någonsin tagit. Att jag tar upp det i en liten artikel här, beror på att jag drömt i bilder hela natten. Jag börjar längta ut igen. Det är som en förbannelse. Jag är aldrig nöjd med vardagen. Jag har onekligen haft ett priviligierat liv som fått leva och resa och framförallt möta så många helt fantastiska människor världen över. Ändå vill jag ha mer. Så jag som nästan aldrig tittar på de bilder jag tagit, tittade på de foton jag samlat på mig på denna sajt, http://www.mikaelstrandberg.500px.com/, och kom fram till att bilden ovan beskriver min längtan.

Den här bilden är tagen någonstans i Jakutien år 2013 under den s.k Frozen Frontier Expeditionen, Det var den kallaste dagen på resan, vår termometer visade strax under -50 grader, men där var en pytteliten vind som gjorde livet extremet smärtsamt kallt. Ändå var det som att vara i den mest osannolika dröm. Här reste jag med 4 Evener och tre jakuter samt 35 renar genom ett av de minst utforskade platserna på jorden och trots kylan, var det en sådan oerhört vacker dag.  Luften var klar, inga andra människor eller djur och jag visste att när vi väl klättrat över det bergspass som väntade, så var den värsta kylan och skönheten borta. I allt detta kom Tolya dundrade med sina renar och jag fick snabbt upp kameran och tryckte bara av i kylan.