Det är kallare än i Sibirien. Så säger lokalbefolkningen i Karaganda och tillägger: Du kommer att få uppleva det. När -30 slog till, självklart kändes det, men inte var det som Sibiriens 50 minusgrader. Men så kom vinden. Här på stäppen finns ju ingenting som kan stoppa vinden. Och den är flera sekundmeter och det biter rejält på ett skrämmande sätt i skinnet. Kylan och utsattheten på stäppen tog många straffångars liv.
Karaganda skapades av Stalins hemliga polis tjekan som tog hit sina första straffångar på tidigt 1930-tal. Idag bor här nästan en halv miljon invånare. Olika områden i staden har namn efter de befolkningsgrupper som hamnade här, bland annat finnar. Så ett område kallas finski. Av den gamla gulagen, Stalins största i yta, Karlag, finns det mer lämningar kvar än jag minns från forna gulager i Sibirien. I byn Dolinka finns det administrativa centret kvar, idag ett museum, lägerkommendantens hus, sjukhuset och bostäder.
Alltsedan Johan Ivarssonoch jag paddlade och skidade nedför Kolyma floden, där Stalins sämst beryktade läger låg, år 2004, så har fler arkiv öppnats och bilden av Stalins straffläger har fått fler ansikten. En sådan nyhet för mig var att upp till 115 000 straffångar släpptes varje år. Bilden av lägren har fått fler mänskliga ansikten. Ryska straffångars upplevelser skiljde sig från de som var krigsfångar exempelvis. Och när man läser dessa så inser man hur oerhört olika öst och väst ser på tillvaron.
Det jag lärt mig mest de senaste åren är hur västmedia ofta mycket felaktigt skildrar öst. Nu är attacken mot Putin och hans Ryssland i västmedia oerhört enformigt och saknar helt ett bredare perspektiv. Man tar bara fram det negativa, men väger inte upp objektivt. Det är ingenting nytt. Jag läser eller tittar knappt på traditionell västerländsk media idag. Likaså är bilden av Kazakhstan oerhört snedvriden. Dess president Nursultan Nazarbayev framställs som en envåldshärskare, men man nämner absolut ingenting av hur lokalbefolkningen generellt ser på honom -mycket positivt- eller allt bra han har gjort. Utan tvekan ett av de mest framgångsrika postsovjetiska samhällena. Självklart har rik tillgång på naturtillgångar hjälpt, men perspektiv är viktigt.
För mig är Kazakhstan ett av de mest fantastiska platser och länder jag någonsin besökt. Tiden här och i Moss Side har förändrat mig i grunden som människa. Till det bättre tror jag.
