Jag fick en förfrågan häromdagen angående vad som var viktigt att ta med sig på en ökentur. Från en svensk. Det var lite förvånande, för att jag känner inte till någon i landet, förutom vårt lands främsta kvinnliga resenär Marianne Ahrne, som ger sig ut på ökenäventyr. Förmodligen för att skogen, bergen och kylan är mer en del av vårt kulturarv. Men jag tänkte, ja, varför inte skriva en liten artikel om det då….

Oavsett hur man färdas, så har allt att göra med vatten i öknen, så de två första tingen är då självklart, för det första:

1. Något att transportera vattnet. Har man packdjur, kan man kanske bära 50 liter i olika plastdunkar. Men om man färdas och bär allt själv, kanske den allra största Camelbaken som finns. Det absolut största utropstecknet på denna färd var en 3 liters Camelbak, en riktig vinnare!

2. I regel behöver man filtrera vattnet, som endera kommer från en brunn eller från någon som tagit det från en brunn och nu har det i en oljetunna. Jag använde MSR:s pump, men jag vet att Johan Ivarsson, på sin Namibianska strövtur bar med sig jättelika Katadyn filter för saltvatten.

3. Kompass, GPS…..och förhoppningsvis en dräglig karta. I stort sett finns det Tactical Pilotage Charts (TPC) som täcker i stort sett hela världen, även om de är 1:500 000, så gör de stor skillnad!

4. För första gången använda jag Teva och gick i hela tiden och trots 12-16 kg på ryggen, inga problem. Mycket bättre än kängor. Fötterna mår så mycket bättre, bara man sköter dem med Helosan innan sömnen.

5. Ännu en underbar upptäckt i stället för en traditionell khafiyya, var en s.k tophat från Termo, som gav mer “kyla”, fläktande vind och gav bättre översyn av området. Se bilden ovan.

Ja, som en liten parantes i livet, kanske…..för den som funderar på att ge sig ut i öknen!