Expedition – inställd!

Det är andra Expeditionen jag fått ställa in de senaste åren. Den första var färden med kamel genom Arabvärlden. Anledningen är den samma. Jag har värderat om vad som är viktigt i livet och svaret är naturligtvis familjen. Trots att jag hade alla sponsorer, all medial uppbackning som jag kände behövdes även denna gång och jag var i ganska bra form efter mer än ett års träning av att bära en alldeles för tung ryggsäck, så insåg jag helt plötsligt att jag kan helt enkelt inte vara borta från familjen mer än någon dag just nu. En månad är helt omöjligt! 

Mycket bra. Det känns helt rätt. Öknen och Tchad får vänta! För mig, i synnerhet de senaste åren, har resandet inte varit för att förverkliga mig själv, vilket det nästan undantag alltid är i början, utan för att försöka bygga broar av kunskap. Och det är det jag skall fokusera på, inte några fysiska utmaningar som egentligen har noll värde i det stora hela. För min egen del.

När jag berättade för alla involverade blev det olika reaktioner. De flesta män sade inte mycket, vare sig för eller emot, nästan alla kvinnor höjde beslutet till skyarna. Blott en observation.

Jag känner att när tiden är den rätta, så har jag en stor färd kvar, en som då måste passa mitt mål, att bygga någon stark bro kulturer mellan. Men det ligger många år in i framtiden. All annat, fram tills dess, får ses som delmål i projektet.

En sak är klar, jag har helt tröttnat på den individ fokusering som växer allt mer inom denna bransch och mycket av det jag arbetar med nu är att försöka få till en förändring inom de stora organisationerna, vilket inte är enkelt. Nämligen försöka separera äventyr och Expeditioner. Att utmana sig själv, klättra berg eller skida till någon pol, har sin plats, självklart, men i det stora hela, som världen ser ut idag, anser jag, om det inte har vetenskaplig grund, inte har någonting med utforskning och brobyggande att göra. Jag tycker det är det som de stora organisationerna skall koncentrera sig på idag. Vi måste bygga broar av förståelse, och värdet av att vara först, starkast och blott framhålla sin egen styrka, är i sammanhanget helt oinstressant. Men visst har det sin plats, vi behöver alltid få veta att allt är möjligt, men inte i de stora organisationerna. Men vinden börjar så sakta vända. Tyvärr gör ekonomin att de alltmer tar in vem som helst, bara de betalar och det beslutet vattnar ut värdet av deras historiska plats. Idag är det betydligt mindre värde att vara en del av dessa legendsomspunna organisationer. Följ gärna den senaste debatten på min hemsida. Jag har ägnat delar av påsken att försöka hantera den storm av hatmail, känslor och annat som uppstått. 

Meningen med livet, ja, en av drivkrafterna har ju fått ett svar. Familjen. Det är såååå starkt, så fantastiskt, så viktigt. Bästa tiden i mitt liv, där varje dag är ett äventyr och upptäcktsresa. Och det känns skönt att bara få vara tillsammans och på så vis skapa möjligheter. Tänk att jag ägnat all denna tid av mitt liv att söka efter någonting som de flesta av er upptäckt för länge sedan….!

Här nedan ett inlägg i ämnet, vad är upptäcktsresor? Från ett besök förra hösten i Segovia, men det gäller än idag.

Jo, jag fick några förfrågningar om de resor jag leder efter inlägget för två veckor sedan, för mer info, se här.