5 december

“Du ser så gammal ut!” fnissade Eva, när jag hittat alla på vinden utspridda delar till smokingen och fått på mig den.

“Men, du ser också häftig ut” , påpekade hon när hon såg att jag kanske blev en skvätt ledsen.

Jag gick in på toan och tittade i hemmets enda spegel. Japp, hon har rätt. Sista gången jag sätter på mig den här nu. Helt onödigt att se lika gammal ut som man faktiskt är i ålder. Och två av mina finaste vänner har redan dött i klubben. Bara det ett ålderstecken som heter duga.

6 december, morgon

Dags att föreläsa igen och det ser jag verkligen fram emot. Det händer inte så ofta nu för tiden. Och jag har denna vecka två mycket intressanta sådana framför mig som innebär mycket resande. Nu första turen norröver och jag har fått en mycket bra start på dagen. Jag har aldrig någonsin köpt en första klass biljett, men ibland bokar andra åt mig på detta. Som idag med SJ. Så mycket enklare att jobba, koppla av och få en liten extra guldkant på tillvaron.

Men som vanligt har jag krånglat till saker och ting på grund av den nya tekniken. Det finns ju inga USB uttag på IPAD:en, så här sitter jag och försöker lista ut hur jag skall kunna förbereda mig för Jemen-föreläsningen, min första någonsin, när jag inga bilder kan se….

Nu först, Sällskapet i Stockholm.

6 december, mitt på dan

Några observationer efter ankomst till Stockholm. Jag saknar staden, men är ändå glad att jag inte bor här med familjen. Åtminstone inte i centrum. Men det är en mycket vacker stad!

Jag har nyss varit på en vegan restaurang i Gamla Stan, innan en liten tupplur före två timmars genomgång av kvällens föreläsning, som jag inte kan alls och som kommer att bli ett enda stort fiasko. Jo, nu har jag handlat på affärer specialiserade på veganer och vegetarianer, jag har käkat på fyra olika restauranger sedan jag valde denna väg, och jag måste säga att de som driver ställena eller de som jobbar där upptäder på ett sätt som visar avsaknad av socialt uppträdande. Det är som de inte vill ha med folk att göra. Eller är det bara jag? Ser jag ut som en f.d köttätare kanske?

Bara en observation i all nervositet.

6 december, kvällen

Föreläsningen om Jemen, ja… fantastiskt spännande och kunnig publik, värdelös föreläsning där jag till sist lyckades förolämpa de mesta. Som vanligt.

Oerhört hedrad över att många vänner jag inte. Sett på länge kom. Främst då Anders Åberg ! Det var oerhört känslosamt för mig.

Travellers Club, ja…jag fick en fråga från Västerdalarna, vad är det för en samling gökar då? Bra fråga, SÅ jag har letat lite och här då lite inblick:

Travellers Club är naturligtvis mest känt genom den brittiska varianten lokaliserad på 106 Pall Mall i London men även Sverige har tre klubbar. En i Göteborg, en i Malmö och så den största i Stockholm som jag är medlem i. Sven Hedin startade den 1911. Klubben har även en egen tidning, men det mest spännande är alla medlemmar som har de mest säregna och fantastiska liv bakom sig! Medlemmarna kommer från alla olika landskap och yrken. Alltifrån murare till ambassadörer. Man vet aldrig vem man hamnar bredvid, på en av klubbens möten eller på den traditionella kräftskivan i Skansen Akvariet hos Jonas Wahlström. De flesta möten äger rum på Sällskapets lokaler.

En mycket nyttig diskussion inleddes efter publicering av denna sistnämnda på Facebook:

Marika:

Att möte fantastiska människor med annorlunda erfarenheter och öppna sinnelag är mycket berikande. Så långt håller jag med. Men att det måste till en gammaldags och exkluderande klubb för detta förstår jag inte Mikael. Och det förvånar mig att just du är med. Men kanske har du en annan syn på det än jag? Nyfiken på vad som får dig att vara medlem.

Mitt svar:

Hej Malin! En mycket bra fråga, som jag ältat själv den sista tiden, sedan föreläsningen blev klar att den skulle bli av. Detta att den är gammaldags och framförallt exkluderande, är, trots att det jobbas innifrån att få till förändring, ett faktum. Och som gör mig obekväm. Det samma gäller till vis del Explorers Club och det Kungliga Geografiska Sällskapet, RGS. Ganska elitistiska klubber mest för vita. Och när det gäller Travellers Club, fortfarande bara män. Att jag fortfarande är kvar beror till viss del på att en del av mina bästa vänner finns där och det är en av få platser vi hinner träffas idag och jag som är en sorts lättvariant av anglofil och med bondläpp som bakgrund, helt enkelt känner mig hedrad att få vara med. Men jag vill heller inte exkludera genom att exkludera själv, jag ser det inte som min uppgift som observatör av livet. Jag gillar att ha en fot inne i det mesta för att se hur allt det här som ingen riktigt begriper -dvs. meningen med livet- fungerar. Men jag har ställt mig samma fråga som du mycket klokt ger mig här. Mina funderingar går vidare. Men jag är heller ingen drastiker som river broar och säger, det passar mig inte, jag vill inte vara med. Jag skulle önska jag var mer så, men det ligger inte i min läggning. jag är för feg och vek. Men mina funderingar går vidare. Observera mitt val av bilder härnedan som används i min Facebookprofil, för att visa kontrasterna. För jag är inte en sådan som delar in saker i svart och vitt. Jag är gammal nog för att se att det inte är rätt väg att vandra. åtminstone inte för mig.